fredag 15 juli 2022

Nedsättande om ord för svarta i korsord för barn

Nyckeln i barnkorsordet var svertingja, 'svartingar'. Och lösningen var n-ordet i pluralform. Det upptäckte mamman Maryam Holton när sjuåringen löste ett korsord i Barnagátur, en krysstidning för barn. Förlaget förklarade att det handlade om ett gammalt korsord - men undrade också vad hon tyckte om hvítingja i betydelsen 'white trash'.

Barnagátur är en isländsk korsordstidning för barn. Nyligen gav Maryam Holton ett nummer av tidningen till sin sjuårige son. När han löste ett av kryssen upptäckte hon att nyckeln till ett av orden var svertingja, 'svartingar', ett ord som betraktas som starkt nedsättande. Och svaret var n-ordet - som betraktas som ännu mer nedsättande.

Maryam Holton skriver på Twitter att hon vände sig till förlaget för en förklaring. I svaret skrev en företrädare för förlaget att det rörde sig om en återpublicering av ett äldre korsord:
"Hejsan, detta är faktiskt ett gammalt kryss och så här var språkbruket på den tiden. Vi tar hänsyn till detta och använder den inte igen ... men vad tycker du om ordet 'hvítingja', white trash? Som svarta använder om oss väldigt mycket?"
I kommentarerna på Twitter var det många användare som förundrades över att tryckeriet inte bad om ursäkt utan i stället undrade hur Maryam Holton såg på andra ord.

Páll Þórir Ólafsson på producenten Pallo gav i DV en liknande förklaring. Det rörde sig om ett nytryck av en tidning som gavs ut för tio till femton år sedan. Själva korsordet gjordes av en konstruktör för omkring tjugo år sedan:
"Några enstaka gånger i alla våra kryss som är gamla händer det att det förekommer ett språkbruk eller ord som kanske inte här helt lämpliga i dag. Men om du går in på nätet och bara kollar upp svertingi ['svarting'] så är det ju naturligtvis ett känt ord för 'svart'. Det är bara så. Det är nyligen som det har strukits."
Páll Þórir Ólafsson säger i DV att han inte har någon ursäkt utan att det rör sig om ett olämpligt ord som har passerat kontrollerna. Men han tar även i intervjun upp hvítingja som ett ord som han inte heller skulle anmärka på:
"Vi kan inte rätta språket hundra år bakåt i tiden. Det går inte. Du kan inte ändra islänningasagorna."
Enligt Páll Þórir Ólafsson är det viktigt att inte ändra originalet på ett sätt som inte upphovspersonen hade accepterat. Han säger i DV att den principen för honom gäller såväl korsord som skönlitteratur:
"Emot detta står korsordsmakaren själv som skapade det här krysset. Jag kan inte ändra hans kryss. Det är som om jag skulle ge mig in och ändra något i en roman av Halldór Kiljan Laxness. Även när han skriver fel så var det bara en stil som han hade."
I ett senare inlägg på Twitter skrev Maryam Holton att hon hade anat att det rörde sig om ett nytryck av ett äldre korsord och att hon därför ville uppmärksamma förlaget på att just detta kryss inte borde publiceras igen. När hon skickade mejlet trodde hon att hon gjorde förlaget en tjänst och var inte alls beredd på "detta befängda svar".