I Skandinavien har socialdemokratiska partier till stor del varit regeringsbärande ända sedan andra världskriget. På Island har det politiska landskapet sett annorlunda ut. Där har konservativa Självständighetspartiet i praktiken fungerat som statsbärande sedan Island blev självständigt 1944.
På Island har partierna till vänster om mitten ofta varit splittrade. Kanske var detta tydligast i alltingsvalet 1995 där fyra mer eller mindre socialdemokratiska partier kämpade om väljarnas röster och valdes in i alltinget. Den ständiga osämjan gjorde det enkelt för Självständighetspartiet att bilda majoritet - i regel ihop med Framstegspartiet.
Inför valet 1999 var det många socialdemokrater som hade tröttnat på den ständiga tillvaron i opposition. De sneglade mot Skandinavien där syskonpartierna var betydligt starkare och mot kommunfullmäktige i Reykjavík där en allians mellan olika partier hade tvingat bort Självständighetspartiet från makten.
De fyra partierna förberedde ett samgående. I valet våren 1999 enades de om en gemensam lista. Och resultatet tolkades som en framgång. Samfylkingin, Enhetsfronten, fick 26,8 procent av rösterna. Det räckte inte för att byta ut regeringen - men det var den högsta siffran för en socialdemokratisk lista på årtionden.
Visserligen var stödet klart lägre än vad de fyra partierna fått var för sig i valet 1995. Men alla var inte med. Längst ut på vänsterkanten bildades nya partiet Gröna vänstern som 1999 fick 9,1 procent av rösterna.
Samfylkingin bildades formellt i maj 2000 som Islands socialdemokratiska parti. Målet var alltså att på allvar utmana Självständighetspartiet om positionen som statsbärande.
Projektet har knappast varit en succé. Socialdemokraterna satt i regeringen mellan 2007 och 2013 - från året före finanskraschen när regeringen misslyckades förhindra krisen och fick tillsammans med Gröna vänstern uppdraget att sanera statsfinanserna efter nyvalet våren 2009.
I valet 2016 fick partiet bara 5,7 procent av rösterna. Stödet var då så svagt att tongivande socialdemokrater öppet talade om partibildningen som ett misslyckande och diskuterade en nedläggning.
I dag mår partiet aningen bättre. På landsmötet i Reykjavík sista helgen i oktober kommer nuvarande partiledaren Logi Már Einarsson att avgå. Med all sannolikhet efterträds han av Kristrún Frostadóttir - som många tongivande socialdemokrater hoppas ska kunna leda partiet till nya framgångar.
Två tidigare tongivande alltingsledamöter, Kristján L. Möller och Mörður Árnason, har inför landsmötet föreslagit att partiet ska byta namn. Från dagens Samfylkingin - jafnaðarmannaflokkur Íslands (där det senare är ett tillägg som infördes 2013) till Jafnaðarflokkurinn, alltså från Enhetsfronten - Islands socialdemokratiska parti till Socialdemokraterna.
Syftet med det här namnbytet ska inte vara något hopp om att det i sig ska locka nya väljare. I stället ser Kristján L. Möller och Mörður Árnason det som en beskrivning av partiets ideologiska riktning - till skillnad från Samfylkingin som närmast slumpartat blev partiets namn då det återspeglade hur det bildades som ett samgående mellan olika socialdemokratiska partiet.
Här kan du läsa mer om Socialdemokraternas partinamn.
Här kan du läsa mer om Socialdemokraternas partinamn.
