Kristrún Frostadóttir ny ledare för Socialdemokraterna

Kristrún Frostadóttir är Socialdemokraternas nya partiledare. Under helgens landsmöte fick hon 94,59 procent av rösterna - och ingen motkandidat till ordförandeposten anmälde sig. Guðmundur Árni Stefánsson valdes till ny vice ordförande. Inte heller han hade någon motkandidat. Den nya partiledaren utlovade fokus på välfärdsfrågor och ekonomisk politik - och lägre prioritet för EU-medlemskap och en ny grundlag.

När Logi Már Einarsson i fredags ställde sig i talarstolen på Socialdemokraternas landsmöte i Reykjavík satte han punkt för sex år som partiledare. Ingen annan har haft posten så länge sedan partiet grundades. I sitt inledningstal blickade han tillbaka till hösten 2016 då han utsågs till ordförande efter ett katastrofval där partiet var nära att mista samtliga platser i alltinget:

"Jag kallades partiets begravningsentreprenör när det begav sig men nu är det ingen som förutspår att partiet ska dö utan nu handlar kritiken snarare om varför inte är ännu större."

Logi Már Einarsson talade om att socialdemokratin hade lösningar på vår tids stora frågor som klimatområdet, mänskliga rättigheter och sysselsättning. Han konstaterade också att han under sin tid som partiledare gjort både bra och mindre bra saker - på ett sätt som påminde honom om hur det var att gå i gymnasiet:

"Jag fick säkerligen svaga betyg på vissa kurser och blev ibland tillrättavisad men lärde mig också massor som jag haft nytta av i fortsättningen. Men det som kanske stack ut och lärde mig allra mest var kamratskapet."

Kristrún Frostadóttir valdes som väntat till ny ordförande. I fredagens omröstning - där ingen motkandidat hade anmält sig - fick hon 94,59 procent av rösterna. Efter att resultatet var klart tackade hon ledamöterna för det starka stödet.

I lördagens tal förklarade Kristrún Frostadóttir att hon ville prioritera fyra saker som partiledare: att fokusera på kärnfrågor som välfärdssatsningar och en stabil ekonomisk politik, att förbättra dialogen med väljarna, att förändra partikulturen som i många fall orsakat falangstrider och att bedriva en stark oppositionspolitik som handlade mer om sakfrågor än om att få spridning på Twitter. Socialdemokraterna skulle enligt Kristrún Frostadóttir "bryta sig ut ur ekokammaren".

Socialdemokraterna har inte varit i regeringsställning sedan 2013. Kristrún Frostadóttir ville inte längre fokusera partiets politik på att driva igenom de frågor som partiet misslyckades med då. Därför skulle hon prata mindre om ett isländskt EU-medlemskap och en ny grundlag.

Hon hävdade att det inte var realistiskt att arbeta för genomgripande förändringar av grundlagen. Det fanns helt enkelt inget stöd för en sådan politik i alltinget. I stället var det bättre att försöka nå kompromisser som åtminstone bidrog till förbättringar. Kristrún Frostadóttir meddelade också att hon var en varm anhängare av ett isländskt EU-inträde - men att ingen skulle tro att det skulle vara en mirakellösning på några problem.

Guðmundur Árni Stefánsson valdes till ny vice ordförande. Inte heller han hade någon motkandidat. Eftersom han var enda kandidaten blev han vald utan att det hölls någon omröstning - en metod som partiet tillämpar för andra uppdrag än just själva ordförandeposten.

Till ny partisekreterare valdes Arna Lára Jónsdóttir med 59,77 procent av rösterna. Hon segrade i omröstningen mot den sittande partisekreteraren Alexandra Ýr van Erven som valdes på förra landsmötet för två år sedan. Hon fick nu 39,85 procent av rösterna.

I omröstningen om ny kassör besegrade Jón Grétar Þórsson motkandidaten Stein Olav Romslo med 49,64 procent av rösterna. Avgående kassören Hákon Óli Guðmundsson ställde inte upp för omval. Vinstmarginalen var knapp - Stein Olav Romslo fick 48,93 procent.

Till ny ordförande för partiets verkställande utskott valdes Guðmundur Ari Sigurjónsson med 72,73 procent av rösterna. Han petade därmed den sittande ordföranden Kjartan Valgarðsson som fick 27,27 procent.

Förnyelsen stannade dock vid själva ledarskapet. Inför landsmötet hade partiveteranerna Kristján L. Möller och Mörður Árnason föreslagit ett namnbyte från Samfylkingin till Jafnaðarflokkurinn. Bland motståndarna fanns bland annat partiets ungdomsförbund. Precis innan resultatet i partisekreterarvalet skulle meddelas tillkännagav de att de dragit tillbaka sitt förslag.

Landsmötet beslutade däremot om att införa en röd ros som ny partisymbol. Valet motiverades bland annat med att socialdemokratiska partier över hela världen använder rosen som symbol.

Här kan du läsa mer om Socialdemokraternas landsmöte.

Över 4 000 jordskalv vid Herðubreið på en knapp vecka

Över 4 000 jordskalv har inträffat vid Herðubreið sedan i lördags. Fem av dessa skalv har haft en magnitud på minst 3. Majoriteten av skalven sker på ganska grunda djup. Men det finns inget som tyder på att skalven skulle ha något samband med vulkanisk aktivitet. Närheten till Askja gör dock att det inte går att utesluta ett sådant samband.

Vid lunchtid i lördags inleddes en intensiv jordskalvssvärm vid Herðubreið nära Askja på det isländska höglandet. Klockan 23.11 samma dag inträffade ett skalv med en magnitud på 4,1. Det skalvet kändes som skakningar i delar av norra Island. Det var också det största i sitt slag sedan 1991 när Veðurstofa Íslands började följa området nära.

Sedan dess har jordskalven fortsatt. Hittills har över 4 000 skalv inträffat i den pågående serien.

Fem av dessa skalv har haft en magnitud på minst 3. Det senaste större skalvet uppmättes till just 3 och ägde rum klockan 10.57 i onsdags.

Majoriteten av skalven sker på ett djup av tre till sex kilometer. Vissa har dock sitt epicentrum på omkring en mils djup.

Hittills är det bara lördagskvällens stora skalv som har känts på längre håll från Herðubreið.

I tisdags såg det ut som att intensiteten i jordskalvssvärmen var på väg att avta. Men vid femtiden i onsdags morse blev skalven åter betydligt fler och tätare. De allra flesta skalven är dock så svaga att de inte känns ens vid ytan rakt ovanför epicentrum.

Herðubreið är med all sannolikhet en insomnad vulkan. Dessutom är jordskalv ganska vanliga i området på grund av kontinentalplattornas rörelser. Det pågår i dagsläget ingen expansion eller landhöjning vid Herðubreið som tyder på att skalven skulle ha något samband med magmarörelser.

Herðubreið ses i regel som en del av Askjas vulkaniska system - där det har varit lugnt så länge som jordskalvssvärmen varat. Men det senaste dryga året har Askja varit platsen för en snabb landhöjning som nu ligger på omkring 40 centimeter. Denna landhöjning beror sannolikt på magma som strömmar in på grunda djup.

I dagsläget finns dock inget som pekar på något samband mellan utvecklingen vid Herðubreið och de senaste månadernas förändringar vid Askja.

Här kan du läsa mer om jordskalven vid Herðubreið.

Misstänkt coronasmittad ersätts för hotellbokning

Hotellet avvisade en turist eftersom personalen befarade att gästen var smittad av coronaviruset. Hotellet fanns heller inte på den lista över isländska övernattningsställen som tog emot gäster som behövde hållas i karantän. Eftersom bokningen inte var återbetalningsbar nekade hotellet att ersätta turisten. Men gästen överklagade beslutet och fick rätt.

Den 5 mars i år betalade en utländsk turist 342 euro för fyra nätter på ett isländskt hotell. Resenären skulle checka in på hotellet redan dagen därpå.

Men personalen befarade att den som bokat vistelsen var smittad av coronaviruset. Därför meddelade hotellet gästen att den inte skulle få checka in.

Några dagar tidigare - den 25 februari - hade Island slopat samtliga coronarestriktioner. Det fanns då inte längre några speciella regler för inresa. Däremot uppmanades personer som kände av symtom av coronasmitta att undvika närkontakt med andra. Karantän eller isolering var dock inte längre en skyldighet.

Hotellet hade aldrig funnits med på den lista över isländska övernattningsställen som tog emot personer som behövde vara i karantän eller isolering. Skälet var att hotellet inte var byggt så att det fanns möjlighet att skilja olika grupper av gäster åt.

Turisten bokade vistelsen på en sajt där det tydligt framgick att den inte var återbetalningsbar. Det framgick dessutom att eventuell coronasmitta inte påverkade avbokningsreglerna.

Hotellet hänvisade till villkoren och nekade turisten återbetalning. Hotellet kunde dock tänka sig att erbjuda en ombokning till andra datum under det närmaste kalenderåret. Men gästen valde att vända sig till Kær­u­nefnd vöru- og þjón­ustu­kaupa med krav på ersättning. Och nämnden ger alltså turisten rätt.

Nämnden anser att turisten aldrig fick möjligheten att utnyttja den tjänst som den redan betalat för. Det var inte gästen som bröt mot villkoren genom att vilja avboka eller omboka vistelsen. Att hotellet inte hade möjlighet att ta emot coronasmittade gäster var inte relevant i det här fallet eftersom alla restriktioner redan slopats.

Inte heller anser nämnden att förutsättningarna för att resa var så speciella i mars att hotellet ensidigt kunde neka turisten att utnyttja den service hen redan betalat för.

Nämnden dömer nu hotellet att återbetala 342 euro till turisten. Hotellet ska också betala totalt 40 000 isländska kronor för kostnaderna att driva fallet till Kær­u­nefnd vöru- og þjón­ustu­kaupa.

Här kan du läsa beslutet i sin helhet.

Kristrún Frostadóttir ensam kandidat till partiledare

Kristrún Frostadóttir är med all sannolikhet Socialdemokraternas nästa partiledare. Inför fredagens omröstning på partiets landsmöte är hon den enda kandidaten. Guðmundur Árni Stefánsson - partiets toppnamn i Hafnarfjörður - vill bli vald till vice ordförande. Alexandra Ýr van Erven och Arna Lára Jónsdóttir kandiderar båda till posten som partisekreterare.

Redan innan fristen löpte ut i fredags såg valet av Kristrún Frostadóttir som nästa ledare för Socialdemokraterna ut att närmast bli en formalitet. Den nuvarande ledaren Logi Már Einarsson - som varit partiledare sedan 2016 - har redan meddelat att han inte ställer upp för omval. Och så gott som alla tunga namn verkar se Kristrún Frostadóttir som partiets största hopp för framtiden.

Valet av ny partiledare sker på fredag under Socialdemokraternas landsmöte i Reykjavík. Även om det bara finns en kandidat till posten säger partiets stadgar att det ändå ska hållas en omröstning.

Kristrún Frostadóttir valdes in i alltinget för ett drygt år sedan. Hon toppade då Socialdemokraternas lista i södra Reykjavík. Hon har sedan dess gjort sig känd som en god debattör. När hon i augusti meddelade sin kandidatur på ett möte i Reykjavík satt en rad inflytelserika partikamrater i bänkarna. Det var tydligt att hon hade deras välsignelse.

De senaste veckorna har Socialdemokraterna gått framåt i opinionen och utmanar på nytt om positionen som Islands näst största parti. Bedömare har förklarat uppgången med det kommande partiledarskiftet. Men uppdraget kommer inte att bli enkelt.

Socialdemokraterna är splittrade i många frågor och har aldrig lyckats framstå som en statsbärande kraft. Kristrún Frostadóttir har tidigare sagt att hon vill samla partiet i ett antal nyckelfrågor - en strategi som alltså syftar till att minska oenigheten.

Kanske gynnar det partiet att det politiska landskapet håller på att förändras. I regeringen blir sprickorna mellan koalitionspartierna Självständighetspartiet, Framstegspartiet och Gröna vänstern allt djupare och synligare. Och om Socialdemokraterna någon gång ska kunna bilda regering från mitten till vänster är det nödvändigt att locka tillbaka till Gröna vänstern.

Kristrún Frostadóttir är 34 år och skulle därmed bli Socialdemokraternas yngsta partiledare genom tiderna. Däremot ser det ut som att en veteran kommer att bli ny vice ordförande. Nyligen meddelade nämligen Heiða Björg Hilmisdóttir - kommunpolitiker i Reykjavík - att hon inte ställer upp för omval till posten. Hon skrev på Facebook att hon vill koncentrera sig på uppdraget som ordförande i kommunernas samarbetsorganisation Samband íslenskra sveitarfélaga.

Den enda kandidaten hittills till vice ordförande är Guðmundur Árni Stefánsson. Inom några dagar fyller han 72 år. Han gjorde i våras comeback i politiken som partiets toppkandidat i kommunalvalet i Hafnarfjörður där han också sitter i fullmäktige.

Bakom sig har Guðmundur Árni Stefánsson en lång karriär inom politiken. Han satt i alltinget mellan 1993 och 2005. Innan dess var han kommunchef i Hafnarfjörður mellan 1986 och 1993. Efter att han lämnade alltinget har han bland annat varit ambassadör i Sverige och USA.

Han meddelade sin kandidatur på Facebook strax efter att Heiða Björg Hilmisdóttir tillkännagivit sitt beslut. Det var dock inte överraskande. Under en längre tid hade han förekommit i spekulationerna och i en intervju i Morgunblaðið i september höll han dörren öppen för att ställa upp: "Man säger aldrig aldrig inom politik."

Vem som ska bli nästa partisekreterare är däremot en öppen fråga. Alexandra Ýr van Erven - som valdes på förra landsmötet 2020 - ställer upp för omval. Hon utmanas av Arna Lára Jónsdóttir som är kommunchef i Ísa­fjarðarbær.

Arna Lára Jónsdóttir var nummer fem på Í-listans valsedel i vårens kommunalval. Hon var också partiets kandidat till uppdraget som kommunchef - och skulle bara bli invald i fullmäktige om partiet fick egen majoritet. I valet fick också Í-listan fem av nio mandat i kommunen.

Arna Lára Jónsdóttir har representerat Í-listan i fullmäktige sedan 2006. Mellan 2009 och 2013 samt 2017 och 2021 var hon också ersättare i alltinget för Socialdemokraterna. Inför vårens kommunalval var det Socialdemokraterna, Gröna vänstern och Renässans som gick ihop inom ramarna för Í-listan.

Här kan du läsa mer om Socialdemokraternas nya ledning.

Ny dödsolycka på Kirkjufell - vill stänga fjället på vintern

En utländsk turist i 30-årsåldern dödsstörtade i onsdags på Kirkjufell utanför Grundarfjörður. Fjället är en mycket populär turistattraktion - men när det är blött och isigt är bestigningen både krävande och farlig. Mannen föll minst tio meter. När räddningstjänsten med hjälp av helikopter nådde fram till mannen var han redan död.

Vid 15.30 i onsdags larmades räddningstjänsten till Kirkjufell utanför Grundarfjörður på västra Island. En man som besteg fjället tillsammans med en grupp andra turister hade då störtat minst tio meter ned. Där låg mannen till synes livlös på en avsats.

Det dröjde två timmar innan kustbevakningens helikopter var på plats vid Kirkjufell. När räddningstjänsten kom fram till mannen kunde de konstatera att han var död. Det rörde sig om en utländsk turist född 1990.

Gruppen hade tagit sig högt upp på fjället när olyckan inträffade. En liknande dödsolycka skedde senast för fyra år sedan. Även då var det en utländsk turist som störtade mot döden efter att ha förlorat fotfästet. Också 2017 skedde en dödsolycka på Kirkjufell. Då var det en kvinna född 1974 som omkom. Hon störtade omkring 50 meter inför ögonen på sin make och två vänner.

Nu kommer det också krav på att Kirkjufell - en av västra Islands populäraste turistattraktioner - ska stängas för turister under vinterhalvåret. Tómas Freyr Kristjánsson var en av de räddningsarbetare som ryckte ut både för fyra år sedan och i onsdags. Han säger till RÚV att vandringen upp på fjällets topp både är krävande och farlig:

"För några år sedan var det knappt möjligt att se var det var bäst att gå men nu har det trampats upp så mycket att det finns en led upp till toppen. Efter mycket nederbörd är det oerhört farligt att gå där. Det behöver inte vara mycket för att man ska halka till eller slinta med foten eftersom det är så brant."

Bjarni Sigurbjörnsson är bonde på Eiði, en gård som ligger vid Kirkjufells fot. Han sitter också i kommunfullmäktige. Han säger till RÚV att det förs diskussioner om att förbjuda tillträde till fjället under vinterhalvåret. Olyckorna bland turister som bestiger det har blivit så många att han börjat känna olustkänslor när kustbevakningens helikopter närmar sig:

"Man har alltid en knut i magen när helikoptern flyger över min gård. Det har talats om att stänga fjället under den tid som det närmast är oframkomligt."

Eyþór Garðars­son ingår i ledningen för räddningstjänsten i regionen och i Grundarfjörður. Han säger i Morgunblaðið att en bestigning av Kirkjufell vid den här tiden på året kan jämföras med att ge sig ut på en isbana. Utanför den upptrampade leden finns inget fäste. Han vill därför stänga fjället på vintrarna för att inte västra Island ska få en motsvarighet till Reynisfjara, den strand på sydkusten där turister ibland drunknar och där de ständigt utsätter sig för livsfara. Den som bryter mot förbudet ska bötfällas:

"Detta är ett av de farligaste fjällen i landet och i synnerhet under denna årstid. ... Staten behöver inse att Kirkjufell är en annan Reynisfjara på Island. Vi utsätter räddningstjänsten för enorma risker genom att hålla detta öppet."

Kirkjufell är delat mellan tre olika fastigheter som i sin tur har betydligt fler ägare. En av dem är Kolbrún Reynisdóttir. Hon säger till RÚV att fjället i dag är ett bekymmer just när det gäller utländska turister - och därför är det viktigt med information till besökare som inte förstår att det kan vara farligt:

"Du ser inte Grundarfjörðurbor eller islänningar traska omkring här på hösten, vintern och våren när allt är blött och fruset. De reser hit under den tiden på året som det är torrt och har gjort så genom åren för det finns inget exempel om olyckor med islänningar sedan 1946."

En annan markägare är Jó­hann­es­ Þor­varðar­son­. Han säger i Morgunblaðið att Kirkjufell är en ständig källa till oro bland lokalbefolkningen. Markägarna planerar inom kort att träffas för att diskutera en avspärrning av fjället under vintern:

"Vi är mycket oroliga över detta precis som alla invånare eftersom vi inte vill få ett nytt Reynisfjara här i väster."

Skarp­héðinn Stein­ars­son, chef för turistrådet Ferðamálastofa, säger i Morgunblaðið att även han anser att det kan vara aktuellt att stänga Kirkjufell på vintrarna för att undvika olyckor bland turister.

 

Här kan du läsa mer om 2018 års dödsolycka på Kirkjufell.

Jordskalv vid Herðubreið skakar norra Island

Ett jordskalv på 4,1 inträffade nära Herðubreið sent i lördags kväll. Skalvet var det största i området sedan mätningarna började 1991 - och det kändes också i bland annat Akureyri. Sedan dess har över 1 000 jordskalv registrerats vid Herðubreið. Trots jordskalvens omfattning finns det inget som tyder på att de skulle ha något samband med vulkanisk aktivitet.

Klockan 23.11 i lördags skakades delar av norra Island av ett kraftigt jordskalv. Skalvets epicentrum var en dryg kilometer norr om Herðubreið. Skalvet hade en magnitud på 4,1 - vilket gjorde det till det största skalvet sedan mätutrustning installerades 1991.

Jordskalvet kändes i delar av norra Island. Veðurstofa Íslands fick bland annat flera rapporter från Akureyri - en stad som ligger omkring tio mil bort fågelvägen från epicentrum - om att skalvet hade känts.

Jordskalvssvärmen vid Herðubreið började vid lunchtid i lördags. Enbart under helgen registrerades över 1 000 jordskalv i området. Det första större skalvet ägde rum klockan 21.56 i lördags och uppmättes till 3,1. Ett något större skalv - med en magnitud på 3,3 - skedde klockan 7.44 i söndags.

Skalvet var alltså det hittills största i sitt slag så länge som Veðurstofa Íslands haft mätutrustning på plats vid Herðubreið. Det tidigare största skalvet hade en magnitud på 4 och inträffade 1998.

Jordskalvssvärmen fortsatte under natten mot måndagen. Gemensamt för skalven var dock att de var för svaga för att kännas i bebyggelse.

Fjället Herðubreið ligger på det isländska höglandet sydväst om Möðrudalur. Det är 1 682 meter högt och bildades troligen under ett vulkanutbrott mot slutet av den senaste istiden. Formen har gjort att det har röstats fram till Islands vackraste fjäll.

Herðubreið betraktas som en insomnad vulkan. Det finns inget som tyder på att de jordskalv som nu skakar området skulle ha koppling till magmarörelser eller annan vulkanisk aktivitet.

Men Herðubreið brukar ses som en del av Askjas vulkaniska system. Och vid Askja - som ligger ett par mil sydväst om Herðubreið - började i augusti förra året en anmärkningsvärd landhöjning som bara fortlöper. Landhöjningen sedan dess är omkring fyra decimeter och den är sannolikt kopplad till magma som strömmar in på så grunda djup som två kilometer.

Det behöver dock inte finnas något samband mellan utvecklingen vid Askja och jordskalven vid Herðubreið. Det här är också ett område där jordskalv ofta sker på grund av kontinentalplattornas rörelser.

Här kan du läsa mer om Herðubreið.

Terrormisstänkta diskuterade mord på isländsk minister

Miljöminister Guðlaugur Þór Þórðarson var en av de politiker som de två terrormisstänkta männen övervägde att mörda. Han har också kallats till förhör till polisen. De två männen diskuterade också möjligheterna att angripa alltinget med hjälp av drönare. Landsréttur har nu fastslagit att männen ska sitta häktade i ytterligare fyra veckor.

I tisdags fastslog Landsréttur att de två män som misstänks för att ha förberett terrorbrott ska sitta häktade till och med den 10 november. Det tidigare häktningsbeslutet från Héraðsdómur Reykjavíkur hade överklagats av männens advokater. De sitter inte längre häktade med restriktioner utan kan ta emot besök och ta del av medier.

Polisen ville också att en psykiatriker skulle ta ställning till hur stort allvar som kan ha funnits bakom männens diskussioner om att utföra mord och terrorattentat. Där backade dock polisen efter protester från männens advokater.

De två häktade är 24 och 25 år gamla och bosatta i Reykjavík. De har inga kända kopplingar till extremistiska eller våldsbejakande rörelser varken på Island eller i utlandet. Polisen utreder dock eventuella kontakter med högerextremister i övriga Norden.

Sedan tidigare är det känt att männen talat om att mörda Gunnar Smári Egilsson, ledare för Islands socialistparti, fackordföranden Sólveig Anna Jónsdóttir samt de tre piratpartisterna Björn Leví Gunnarsson, Helgi Hrafn Gunnarsson och Smári McCarthy. De ska också ha diskuterat attentat mot polisen.

Nu kan RÚV avslöja ytterligare information från utredningen. Männen ska även ha diskuterat ett mord på Guðlaugur Þór Þórðarson, som är alltingsledamot för Självständighetspartiet och är minister med ansvar för klimat-, miljö- och energifrågor. Han har också förhörts som vittne av polisen.

Guðlaugur Þór Þórðarson bekräftar i Morgunblaðið att även han har varit ett av de två terrormisstänktas potentiella offer. Han säger att det var "mycket obehagligt" att få veta att hans namn hade förekommit i männens samtal om tänkbara mål. Han hoppas dock att den här utredningen - som är den första i sitt slag - inte innebär att det isländska samhället är på väg att förändras:

"Det är naturligtvis så att även om vi är en ö så är vi inte en ö. Det som sker i grannländerna kan ske här. Men jag till inte tro att vi är på väg in i någon annan era. Det som har stor betydelse är att vi diskuterar de här frågorna men det behöver vi göra med eftertänksamhet. Vi får inte alls låta rädsla eller negativa känslor ha inverkan där och vad vi än gör så behöver vi alltid tänka på säkerhetsfrågor."

De två männen ska enligt RÚV även ha diskuterat en attack mot alltinget med hjälp av drönare. De ska ha talat om att skaffa sig samma typ av drönare som används i kriget i Ukraina. Det är dock oklart om de faktiskt ska ha haft tillgång till en sådan drönare.

Sveinn Andri Sveinsson, en av de två männens försvarare, säger till Vísir att mannen förnekar terroristbrott men erkänner vapenbrott. Det har inte funnits några planer på att utföra några attentat. I stället rör det sig om ett skämt som tagits på allvar av polisen. Han hävdar också att mannen inte är intresserad av eller har några kunskaper om politik.

Här kan du läsa mer om utredningen mot de två terrormisstänkta.

Isländsk kommun inför engelsktalande råd för utlänningar

Över hälften av invånarna i Mýrdalshreppur är inte isländska medborgare. Många av dem talar heller inte isländska. Nu grundar kommunen ett engelsktalande råd för att fånga upp åsikter och idéer från de invånare som annars har begränsad insyn i kommunpolitiken. Kommunchefen Einar Freyr Elínarson deltar i arbetet.

Mýrdalshreppur på södra Island är kanske den kommun som förändrats allra mest av de senaste årens uppgång inom turismen. Under 2000-talet har centralorten Vík í Mýrdal gått från ett slumrande landsbygdssamhälle till navet i besöksindustrin i den här delen av landet. Hotellen och restaurangerna i kommunen blir allt fler.

I januari 2012 hade Mýrdalshreppur 459 invånare. Tio år senare - i januari i år - hade antalet stigit till 814 personer. Invånarantalet har alltså nästan fördubblats inom loppet av ett decennium.

En majoritet av invånarna i kommunen är utländska medborgare. Det har bara inträffat en gång tidigare i Islands historia - när bygget av dammen vid Kárahnjúkar på det isländska höglandet under något år ledde till att en majoritet i lilla Fljótsdalshreppur inte var isländska medborgare.

Men de allra flesta som arbetade med dammbygget stannade bara på Island en kort tid. I Mýrdalshreppur fortsätter turistindustrin att växa.

Inför vårens kommunalval kom frågan om utländska medborgares delaktighet i samhället för första gången upp på dagordningen. I valet fick Framstegspartiet tre av fem mandat i fullmäktige medan ett lokalparti tog övriga två mandat. Gemensamt för dessa fem folkvalda och deras fem ersättare var att ingen hade utländsk bakgrund.

Efter valet beslutade fullmäktige att instifta ett engelsktalande råd. Syftet är att skapa kontakter med invånare som kanske inte har möjlighet att följa kommunpolitiken eftersom de inte talar isländska. Det engelska rådet har bildats i form av en kommunal nämnd. Det första mötet hölls den 22 september.

I rådet ingår sju ledamöter som kompletteras av fem ersättare. Ordförande är Tomasz Chocholowicz som flyttade från Polen till Island 2015. Han arbetar som butikschef hos Icewear i Vík í Mýrdal. I rådet finns personer med rötter i bland annat Spanien, Tyskland, Slovakien och Filippinerna. Kommunchefen Einar Freyr Elínarson deltar i rådets möten.

Tomasz Chocholowicz säger till RÚV att det engelsktalande rådet behövs för att ge utländska medborgare en röst i kommunen:

"Det här projektet uppstod som en nödvändighet eftersom utländska invånare - som är hälften av invånarna - inte hade något språkrör i kommunen. Efter valet tyckte vi att det var bra att skapa en nämnd eller råd för att hjälpa invandrare så att de känner sig som en del av samhället här i Vík."

Einar Freyr Elínarson säger i Fréttablaðið att en rad intressanta förslag och idéer kom fram redan på första mötet:

"Det som det engelsktalande rådet gör är att ge denna stora grupp av invånare i kommunen, som är utländska invånare, ett forum för att delta i förvaltningen och forma samhället. Jag tyckte att det var viktigt att denna grupp fick en röst och fick mer att säga om saker och ting, vilket är ett mycket rimligt krav och hälsosamt för oss om vi ska vara ett bärkraftigt samhälle här i Vík. Då kan inte en grupp vara halvt försummad."

Här kan du läsa mer om befolkningsutvecklingen i Mýrdalshreppur.

Ledamot i alltinget tillrättavisad för engelskt lånord

Språket i talarstolen är isländska. Den tillrättavisningen riktade talmannen Oddný G. Harðardóttir till Piratpartiets Eva Sjöfn Helgadóttir. Hon hade då använt det engelska lånordet kósí under en debatt om psykiatrin. Men Eva Sjöfn Helgadóttir kontrade med att kósí fanns i ordböckerna och därför måste betraktas som isländska.

Att isländska är språket i alltinget står inskrivet i lagen. Därför brukar också ledamöter vara återhållsamma med att använda andra språk i talarstolen. Den som exempelvis citerar från ett annat språk - i regel engelska - brukar därför symboliskt be om talmannens tillstånd för detta.

Men var gränsen går för vad som är isländska och vad som är engelska är inte alltid helt givet. Och när talmannen och ledamöterna inte är överens leder det ibland till diskussioner om vad som är ett lämpligt språkbruk i alltinget.

Eva Sjöfn Helgadóttir, ersättare för Piratpartiet i alltinget, gjorde nyligen en rad inlägg i en debatt om sjukhusens psykiatriska avdelningar. I förslaget uppmanas regeringen att förbättra avdelningarna både i Reykjavík och Akureyri:

"De psykiatriska avdelningarna behöver byggas ut och de behöver göras mycket mer - hur ska man säga - kósí."

Oddný G. Harðardóttir, socialdemokrat och första vice talman i alltinget, valde att tillrättavisa Eva Sjöfn Helgadóttir:

"Talmannen påminner om att språket i alltinget är isländska."

Men Eva Sjöfn Helgadóttir accepterade inte tillrättavisningen. Nästa gång hon gick upp i talarstolen vände hon sig till Oddný G. Harðardóttir:

"Jag vill påpeka för talmannen att i Stofnun Árna Magnússonar í íslenskum fræðums isländska samtidsordbok framgår att kósí är ett isländskt adjektiv som betyder trevlig eller mysig."

Kósí - som ibland stavas kósý - är inlånat från engelskans cozy. Det är belagt i skrift sedan 1949 men börjar bli vanligt i mediespråket kring sekelskiftet. Det har också använts i alltinget tidigare av andra ledamöter - och då utan att talmannen reagerat. Kósí finns även med i ordboken Íslensk orðabók med anmärkningen att ordet är vardagligt.

Ordet är sedan årtionden etablerat i informellt språkbruk. Säkerligen används kósí oftare i vardagligt tal än i formell skrift.

Att ett så vanligt ord inte skulle ses som isländska skapade också debatt. Eiríkur Rögnvaldsson, professor emeritus i isländska vid Háskóli Íslands, skrev på Facebook att det inte fanns fog för tillrättavisningen.

Grav grävdes upp efter 49 år - polis lägger ned utredning

Inget tyder på något annat än att Kristinn Haukur Jóhannesson avled i sviterna efter en bilolycka vid Óshlíð i Västfjordarna 1973. Polisen avslutar därför den förundersökning som inleddes på begäran av anhöriga till 19-åringen. Ända sedan olyckan inträffade har det cirkulerat rykten om att olyckan i själva verket ska ha iscensatts för att dölja ett mord.

I maj i år gjorde polisen i Västfjordarna ett smått sensationellt uttalande. De meddelade att lämningarna efter 19-årige Kristinn Haukur Jóhannesson grävts upp för att undersökas av en rättsläkare. Polisen skulle också på nytt utreda den bilolycka där han ska ha mist livet.

Olyckan inträffade vid Óshlíð på vägen mellan Bolungarvík och Hnífsdalur. Klockan var runt fyra på morgonen den 23 september 1973. Vid ratten satt en taxichaufför. I bilen fanns förutom Kristinn Haukur Jóhannesson även en kvinna. Taxichauffören skulle köra hem båda efter en festkväll.

Vid Óshlíð körde bilen av vägen och tumlade nedför stupet. Både chauffören och kvinnan hade bilbälte och överlevde olyckan utan att ådra sig några allvarliga skador. När de sökte efter Kristinn Haukur Jóhannesson på olycksplatsen hittade de honom inte. De gick in till Hnífsdalur för att ringa polisen och berätta vad som hänt.

Polisen kunde snart hitta Kristinn Haukur Jóhannesson en bit från bilen. Han dödförklarades på platsen.

Det dröjde innan polisen förhörde några vittnen. Både chauffören och kvinnan uppgav så småningom att 19-åringen legat i baksätet när olyckan inträffade. Dödsfallet avskrevs snart som en olyckshändelse.

Men alla trodde inte på resultatet av polisens utredning. Redan tidigt började det cirkulera rykten om att olyckan skulle ha varit iscensatt för att dölja den verkliga orsaken bakom Kristinn Haukur Jóhannessons död. Bilen skulle enligt ryktena ha knuffats nedför branten - och då ska 19-åringen inte ha varit kvar i bilen.

Flera ansåg att polisens utredning av dödsorsaken gick för snabbt och hade uppenbara brister. Vissa tyckte till exempel att skadorna på bilen - som publicerades på bilder i tidningarna - inte var typiska för ett fordon som hade kört utför stupet i ganska hög fart. De förhållandevis begränsade skadorna på bilen skulle alltså tyda på att den knuffats nedför branten.

I april 2021 - alltså drygt 47 år efter olyckan - vände sig anhöriga till Kristinn Haukur Jóhannesson till polisen i Västfjordarna. De ville att polisen skulle gräva upp kroppen och undersöka lämningarna. De ville också se en ny utredning av olyckan.

Polisen avslog begäran. Men de anhöriga överklagade och fick rätt. I maj 2022 grävde polisen upp Kristinn Haukur Jóhannessons grav på Hagakirkja vid Barðaströnd i södra Västfjordarna.

Beslutet fick alltså stor uppmärksamhet. Den enda brottsrubriceringen som kunde bli aktuell var nämligen mord. Alla andra tänkbara brottsrubriceringar var sedan länge preskriberade.

Polisen har nu granskat bland annat fotografier från olycksplatsen. En rättsläkare har också undersökt lämningarna efter Kristinn Haukur Jóhannesson. Slutsatsen är att det inte finns något som tyder på att dödsorsaken skulle ha varit något annat än en trafikolycka. Därför anser inte polisen att det finns några skäl för att fortsätta utredningen.

I ett pressmeddelande skriver polisen att utredningen nu har lagts ned. Polisen i Västfjordarna kommer inte att kommentera beslutet ytterligare. Däremot går det att överklaga.

Här kan du läsa mer om olyckan och den återupptagna utredningen.

Misstänkta terrorislänningar häktade i fyra veckor till

De två islänningar som misstänks för att ha förberett terrorbrott häktas i ytterligare fyra veckor. Men de är inte längre häktade med restriktioner vilket innebär att de nu bland annat får ta emot besök och följa medierapportering. Ingen av de två männen har några tidigare kända kopplingar till våldsbejakande eller extremistiska rörelser.

Héraðsdómur Reykjavíkur beslutade i torsdags att häkta de två män som är misstänkta för att ha planerat terrordåd i ytterligare fyra veckor. Den här gången krävde inte åklagaren att de skulle häktas med restriktioner. För första gången på tre veckor får därmed männen tillgång till medier och möjlighet att ta emot besök av andra än sina advokater.

Åklagaren ansåg alltså inte längre att männen skulle kunna påverka utredningen om de inte fick restriktioner. Att domstolen ändå valde att häkta båda männen betydde att Héraðsdómur Reykjavíkur ändå ansåg att de kunde utgöra en fara för samhället.

Männen är 25 respektive 24 år gamla och bosatta i Reykjavík. Polisen har tidigare sagt att de utreder kopplingar till våldsbejakande och högerextrema rörelser. Ingen av de två männen har i dag några offentligt kända kontakter med sådana grupperingar.

Samstöðin skriver att 24-åringen har ett konto på Twitter där han bland annat följer en rad konspirationsteoretiker och debattörer långt ut på högerkanten. Han följer också konton som handlar om tillverkning av 3D-vapen, försvar av dagens befintliga vapenlagar i USA och våld mot vänsterpolitiker.

Dessutom följer 24-åringen flera av Självständighetspartiets tongivande politiker på Twitter.

Under utredningen har det framkommit att männen bland annat diskuterade attentat mot alltinget och polisen. De talade också om massmord. De har även pekat ut Gunnar Smári Egilsson, ledare för Islands socialistparti, och fackförbundet Eflings ordförande Sólveig Anna Jónsdóttir som personer de vill döda.

Även piratpartisterna Björn Leví Gunnarsson, Helgi Hrafn Gunnarsson och Smári McCarthy har diskuterats av de två männen. Samtliga har också kallats till förhör till polisen som vittnen. Det är inte känt på vilkets sätt männen hotat piratpartisterna.

Här kan du läsa mer om terrorutredningen.

Bernhard Haarde och nazismen som tynade bort

Die Fahne hoch, sieg heil undertecknar Bernhard Haarde ett mötesprotokoll som så småningom dyker upp i Alþýðublaðið i februari 1961. Mötet i Reykjavík samlade 24 personer. Nazistledaren lät sedan trycka mötesanteckningarna på arbetsgivaren Landsbankis papper. Bernhard Haarde lovade ständigt att ställa upp med 300 isländska nationalsocialister på Arnarhóll - men de blev aldrig fler än vid mötet på Storkklúbburinn.

I augusti 1960 kunde Alþýðublaðið avslöja det första försöket till en nazistisk partibildning efter andra världskriget, Íslenzka fríveldishreyfingin. Den då 22-årige banktjänstemannen Bernhard Haarde skrev hälsningar från Island i den norska nazisttidningen Land og folk och rykten gjorde gällande att han försökte organisera en nationalsocialistisk rörelse i hemlandet.

Den blev kortvarig och den lämnade inga politiska avtryck efter sig. Nazismen var inte någon betydande politisk rörelse under kriget även om det fanns en del sympatisörer. Många partibildningar tenderade dock att snart splittras i fraktioner som snart splittrades i nya fraktioner.

Somliga hävdade dock att det inte var ideologiska eller organisatoriska tillkortakommanden som gjorde att nationalsocialismen aldrig fick fäste. Inom Självständighetspartiet var det under krigsåren vidöppet till höger och ett nazistiskt förflutet var inget hinder för att inneha förtroendeuppdrag. När Flokkur Þjóðernissinna lades ned 1944 sedan Nazitysklands krigslycka vänt sökte sig många till Självständighetspartiet.

Den socialistiska tidningen Þjóðviljinn ansåg en bit in på 1960-talet att Självständighetspartiet var nazianstruket, en historieskrivning som partiledningen förmodligen inte hade skrivit under på. Faktum var dock att partiet under krigsåren härbärgerade ett brett spektrum av åsikter och personligheter, där den gemensamma nämnaren var strävan efter självstyre.

Bernhard Haarde ville samla både ideologiska övervintrare och nyfunna anhängare i en ny rörelse. Han ska ha lyckats få några veteraner att sluta upp, medan andra antingen övergett ideologin eller - mindre smickrande - ansåg att han var för ung och naiv.

Försöket blev dock kortvarigt. Íslenzka fríveldishreyfingin höll sitt första möte i Reykjavík den 18 augusti 1960. Ett tjugotal personer närvarade, ett par av dem med ett förflutet i Framstegspartiet. Mötet slutade i kaos. Den provisoriske ledaren, som internt gick under namnet kommendanten, avsattes och grundaren Bernhard Haarde tog över. En nazistveteran från krigsåren blev rasande över att vissa sade sig ha sett honom på mötet och hotade att stämma alla som påstod detta.

Samtidigt framställdes blanketter för ansökan om medlemskap i Íslenzka fríveldishreyfingin. Den som var intresserad fick bland annat svara på frågor om det i familjen eller bekantskapskretsen fanns personer som var socialister, kommunister, frimurare eller hade några band till Israel.

På kvällen den 1 september samma år fortsatte de interna stridigheterna under ett möte på Café Höll i Reykjavík. Den så kallade kommendanten avsattes för säkerhets skull en andra gång. De olika fraktionerna vände sig ständigt till medierna för att smutskasta rivalerna. En mer erfaren kommendant som skulle ha passerat 40-strecket utlovades. Av detta blev inget. Följande stormöten på Café Höll samlade inte fler än fem personer.

I oktober var det dags för namnbyte. Þjóðernissinnaflokkur Íslands beställde armbindlar och hakkors från utlandet. Bernhard Haarde hävdade att så gott som samtliga 300 medlemmar av Íslenzka fríveldishreyfingin följde med in i den nya rörelsen. Av den utlovade styrkedemonstrationen på Arnarhóll blev det dock inget.

Den 20 april 1961 - på Adolf Hitlers 72-årsdag - marscherar ett tjugotal nazister in på Fossvogskirkjugarður i sydvästra Reykjavík. Vid kapellet lägger Bernhard Haarde en krans till Hitlers minne. Efter ett kort tal, hitlerhälsning och flaggviftning inför några förbryllade ögonvittnen marscherar gruppen in till centrum för att dricka vin och fira aktionen. Hitlerfirandet var Þjóðernissinnaflokkur Íslands största manifestation. Hakkorsfanorna och de grå uniformerna väckte denna dag viss uppmärksamhet i staden, dock inte tillräckligt för att leda till någon rapportering om händelsen i pressen.

Bernhard Haarde sökte samarbete med svenska Nordiska rikspartiet och tog också upp solhjulet som symbol. En representant för partiorganet Nordisk kamp vid namn Grün sägs också ha varit närvarande på flera av de isländska nationalsocialisternas möten under hösten 1960. Våren 1961 noterade flera isländska dagstidningar att Nordisk kamp då - på samma öppna sätt som då skedde på Pressbyrån i Sverige - såldes i åtminstone tre bokhandlar och tidningskiosker i Reykjavík tillsammans med den brittiska nazisttidningen Combat. I en av dem fanns de till och med i skyltfönstret.

I september 1961 utgav Þjóðernissinnaflokkur Íslands det första - och med all sannolikhet sista - numret av den egna tidskriften Frjáls Evrópa. Huvudansvarig för den första nationalsocialistiska tidningen sedan kriget var Bernhard Haarde. Att den inte finns i Landsbókasafn Íslands samlingar tyder på att upplagan sannolikt var ytterst begränsad. Nationalbiblioteket har annars lyckats nosa upp exemplar av exempelvis Fasistinn, ett fyrsidigt blad som utgavs åtta gånger av en liten klick nazister på Västmannaöarna år 1933, såväl som uppföljaren Þjóðernissinninn och Ísafjörðurnazisternas enda nummer av Þjóðin vaknar, samt snudd på varje isländsk trycksak från varenda liten håla som ens går att likna vid en tidning eller tidskrift.

Sedan är det tyst. I februari 1962 träffar Bernhard Haarde i Reykjavík en europeisk nazidignitär på väg över Atlanten för att i New York möta nazistledaren George Lincoln Rockwell.

Sedan går det snabbt. Bernhard Haarde går 24 år gammal bort i cancer på Radiumhospitalet i Oslo den 2 mars. Den 27 mars publiceras dödsannonsen i Morgunblaðið. En av de sörjande är då tioårige storebrodern Geir Hilmar, senare statsminister och ordförande för Självständighetspartiet.

Alþýðublaðið var den tidning som främst rapporterade om Bernhard Haardes rörelse. Att döma av den ytterst begränsade omfattningen av publiciteten var hans organisationer knappast välkända bland allmänheten. Det gäller även han själv som ledare. I pressen nämns han totalt 18 gånger - varav en tredjedel efter sin död i samband med att Geir H. Haarde fyller jämnt och familjemedlemmarna räknas upp - och kallas ibland Benedikt Haarde och Bernhard Hoorde. De gånger partinamnen nämns är än färre. Även RÚV rapporterade några gånger om Bernhard Haarde. Public service-radion ställde bland annat frågan till Café Höll hur det kom sig att nazisterna fick ha möten i lokalen.

Efter sommaren blir det känt att den tidigare kassören Jón Hólm tagit över ledarskapet efter Bernhard Haarde. Þjóðernissinnaflokkur Íslands har då inte hållit något offentligt möte på över ett år. Jón Hólm uppger att rörelsen hösten 1962 har närmare 200 medlemmar. Ingen av dem ger sig dock tillkänna. Det kommer aldrig någon upplösningsförklaring. Verksamheten tycks tyna bort snabbt efter Bernhard Haardes död.

När nazismen tillfälligt uppmärksammas på Island nästa gång är det 1970-tal och platsen är Västmannaöarna. När verksamheten i den lilla lokala nationalsocialistiska sammanslutningen upphör dumpar en natt någon av medlemmarna allt material på hembygdsmuseets trappa. Det är också symptomatiskt för rörelsen i landet. Den ideologiska kontinuiteten är liten eller obefintlig, och organisationerna är beroende av en drivande ledare. Utan en sådan sprids medlemmarna snabbt för vinden.

Här kan du läsa mer om Bernhard Haarde och nazismen på Island.

Källor: Alþýðublaðið, Mannlíf, Mánudagsblaðið, Morgunblaðið, Tíminn, Vísir.

Morgunblaðið stämmer konkurrent för citat ur minnesruna

Mannlíf skrev om en minnesruna som tidigare publicerats i Morgunblaðið. Nu väljer skribenten Atli Viðar Þorsteinsson att stämma Mannlíf för upphovsrättsintrång. Han gör det tillsammans med Árvakur som ger ut Morgunblaðið. Tidigare har Morgunblaðið hävdat att det inte är tillåtet att citera ur minnesrunor utan tillstånd.

I mars 2021 meddelade Morgunblaðið att det inte var tillåtet för andra medier att citera ur minnesrunor som publicerats i tidningen. För sådana publiceringar var det nödvändigt att få tillstånd - både från tidningen och skribenten.

Beslutet kom som en reaktion mot att andra medier återgav och citerade ur innehållet i minnestexterna på ett sätt som enligt Morgunblaðið inte visade respekt mot anhöriga eller avlidna. Ibland fick artiklarna i andra medier klickvänliga rubriker och omgavs ofta av annonser.

Andrés Magnússon, redaktionssekreterare på Morgunblaðið, hävdade i Fréttablaðið att vissa av dessa artiklar överskred lagens syn på hur mycket som fick citeras eller återges och i vilka sammanhang. Tidningen hade bland annat fått ta emot klagomål från anhöriga på hur andra medier använde minnestexterna som underlag för artiklar.

Samtidigt medgav Andrés Magnússon att det upphovsrättsliga läget inte var glasklart. Han ansåg dock att de aktuella medierna i princip bara återgav eller citerade ur minnesrunor. För att så långtgående citat eller referat skulle vara tillåtna behövde de nya artiklarna tillföra något nytt. Och så var enligt honom inte fallet.

Beskedet fick en hel del uppmärksamhet. Det lovordades bland annat av läsare samtidigt som det kritiserades av andra medier eftersom det ansågs stå i strid med rätten att citera och referera texter som publicerats i offentligheten. Blaðamannafélag Íslands, det isländska journalistförbundet, har tidigare fastslagit att liknande publiceringar inte strider mot de yrkesetiska reglerna.

Nu ska ställningstagandet prövas rättsligt vid Héraðsdómur Reykjaness. Fallet tas upp i början på november.

Bakom stämningsansökan står Atli Viðar Þorsteinsson, en dj, projektledare och kommunpolitiker i Hveragerði. Han anser att Mannlíf har kränkt hans upphovsrätt genom en publicering av delar av en minnesruna om en anhörig.

Morgunblaðið har genom ägarbolaget Árvakur ställt sig bakom stämningsansökan. Företaget anser att Mannlíf har kränkt Morgunblaðiðs publicerings- och utgivningsrättigheter av texten genom att i detalj återberätta och citera ur innehållet.

Tillsammans kräver Árvakur och Atli Viðar Þorsteinsson ett skadestånd på Mannlíf på 1,5 miljoner isländska kronor. Mannlíf motsätter sig kravet. Därför blir det alltså upp till domstol att avgöra i vilken omfattning andra medier får citera ur andra texter och om Morgunblaðiðs förbud mot återgivning av innehållet i minnesrunor faktiskt har något juridiskt värde.

Tre vill ta plats i Självständighetspartiets ledning

Alltingsledamöterna Bryndís Haraldsdóttir och Vilhjálmur Árnason samt Helgi Áss Grétarsson - ersättare i fullmäktige i Reykjavík - vill alla bli nästa partisekreterare för Självständighetspartiet. Den nya partisekreteraren väljs på landsmötet första helgen i november. Posten är vakant sedan Jón Gunnarsson utsågs till justitieminister.

Den som har uppdraget som partisekreterare får inte samtidigt vara minister. Så säger Självständighetspartiets interna regelverk. Jón Gunnarsson valdes till partisekreterare hösten 2019 men tvingades alltså lämna uppdraget när han efter förra valet utsågs till justitieminister. Han efterträdde Áslaug Arna Sigurbjörnsdóttir som suttit på posten sedan 2015 men då hade utsetts just till justitieminister.

Posten som partisekreterare har alltså varit vakant sedan Jón Gunnarsson tog plats i regeringen. På landsmötet i Reykjavík den 4 till 6 november ska en ny ledning väljas - och däribland en ny partisekreterare.

Hittills har tre personer anmält att de kandiderar till posten. Bryndís Haraldsdóttir och Vilhjálmur Árnason representerar båda Självständighetspartiet i alltinget. Den tredje kandidaten Helgi Áss Grétarsson är ersättare i kommunfullmäktige i Reykjavík.

Den som hittills har stått för de största utspelen inför omröstningen på landsmötet är Helgi Áss Grétarsson. Han skriver i Vísir att det är viktigt att det i den högsta ledningen finns någon som företräder partiet på kommunnivå. Han ser sig därför som en kandidat från gräsrötterna.

Helgi Áss Grétarsson påpekar också att Självständighetspartiets stöd har minskat dramatiskt de senaste årtiondena. Utan en diskussion om vilken politik partiet ska föra kommer det att fortsätta sjunka.

Men han är en kontroversiell kandidat. När en rad kvinnor trädde fram och anklagade artisten Ingólfur Þórarinsson för övergrepp tog Helgi Áss Grétarsson honom i försvar. Han hävdade att de avbokningar som då drabbade artisten var ett led i en cancelkultur som bedrevs av politiskt korrekta fanatiker.

Bryndís Haraldsdóttir valdes in i alltinget 2016. Mellan 2010 och 2018 var hon kommunpolitiker i Mosfellsbær. På Facebook skriver hon att erfarenhet från både riks- och kommunpolitik är viktig för den som väljs till partisekreterare. Hon vill bland annat utveckla kontakterna mellan partiets företrädare på kommunal nivå och ledamöterna i alltinget.

Vilhjálmur Árnason har suttit i alltinget sedan 2013. Han skriver på Facebook att han kandiderar för att utveckla partiet över hela landet och för att ge medlemmarna en starkare röst in till partiets ledning.

Sedan tidigare står det klart att Bjarni Benediktsson - som har lett partiet sedan 2009 - ställer upp för omval. Hittills har ingen utmanare anmält sig. Även vice ordföranden Þórðís Kolbrún Reykfjörð Gylfadóttir förväntas ställa upp på nytt. Tillsammans med partisekreteraren utgör dessa tre Självständighetspartiets högsta ledning.

Här kan du läsa mer om valet av Jón Gunnarsson till partisekreterare.

Terrormisstänkta diskuterade mord på partiledare

Partiledaren Gunnar Smári Egilsson och fackförbundsordföranden Sólveig Anna Jónsdóttir. Det var några av de personer som de två misstänkta terrorislänningarna samtalade om att mörda. Ytterligare flera politiker har kallats som vittnen i utredningen. Landsréttur valde i går att korta häktningstiden för de två männen med en vecka.

I torsdags beslutade Héraðsdómur Reykjavíkur att de två isländska män - 25 respektive 24 år gamla - som misstänks ha förberett terrorattentat skulle sitta häktade i ytterligare två veckor. Domstolen fastslog dessutom att de skulle vara häktade mot fulla restriktioner - vilket bland annat innebär att de inte får ta del av medierapportering eller ta emot besök av andra än sina advokater.

Båda männen överklagade häktningsbesluten. Och i går valde Landsréttur att korta tiden med en vecka. Fram till på torsdag sitter de häktade med restriktioner.

Nu har uppgifter ur utredningen börjat sippra fram. Samstöðin - som står Islands socialistparti nära - kunde då berätta att partiledaren Gunnar Smári Egilsson hörts som vittne. Polisen har kunnat kartlägga hur de två männen diskuterat honom och andra tongivande röster i samhällsdebatten genom appen Signal.

En av männen ska ha råkat befinna sig på samma restaurang som Gunnar Smári Egilsson. Han ska då ha frågat sin vän vad som skulle hända om han skulle skjuta honom. Han ska också ha beklagat att han inte hade något vapen med sig. Svaret var visserligen att han skulle gripas direkt - men han skulle också röstas in i alltinget.

De två männen diskuterade alltså hur mordet på partiledaren i praktiken skulle göra dem till hjältar. De verkade också tro att ett sådant dåd skulle ha ett utbrett folkligt stöd.

Enligt Samstöðin talade de även om att mörda Sólveig Anna Jónsdóttir, ordförande för fackförbundet Efling. De ska bland annat ha kallat henne "lilla kommunisttrasan som ville göra revolution".

Tre tongivande piratpartister - alltingsledamoten Björn Leví Gunnarsson och tidigare parlamentarikerna Smári McCarthy och Helgi Hrafn Gunnarsson - har enligt Samstöðin också kallats som vittnen. De två misstänkta ska ha talat om att mörda även dessa tre.

Sólveig Anna Jónsdóttir säger i Morgunblaðið att det är "mycket obehagligt" att ha varit ett av de två misstänktas tänkbara offer. Hon säger till RÚV att en av dem sagt sig planera att mörda henne.

Björn Leví Gunnarsson säger till Vísir att hans namn ska ha nämnts bland andra personer som de två männen ansåg borde mördas. Han tror dock inte att det låg något allvar bakom kommentarerna utan att tonen i männens konversationer ska ha varit typisk för sociala medier.

Här kan du läsa mer om misstankarna mot de två häktade männen.

Misstänkta terrorislänningar kvar i häktet

De två islänningar som misstänks ha planerat terrordåd mot alltinget och polisen tvingas stanna kvar i häktet i ytterligare två veckor. Héraðsdómur Reykjavíkur gick också med på åklagarens begäran om att männen ska hållas i isolering. Hittills har sju personer gripits i härvan kring de två män som bland annat samlat på sig ett femtiotal vapen.

Den 21 september grep isländsk polis fyra män misstänkta för förberedelse till terroristbrott. Två av dem försattes på fri fot efter förhör men är alltjämt misstänkta för delaktighet i terrorplanerna. De två huvudmisstänkta männen - som båda är i 20-årsåldern - har sedan dess suttit häktade med restriktioner.

I torsdags beslutade Héraðsdómur Reykjavíkur på åklagaren Ólaf­ur Þór Hauks­sons begäran att männen ska vara häktade i ytterligare två veckor. Domstolen gick också med på att behålla restriktionerna mot männen - vilket innebär att de hålls i isolering utan tillgång till exempelvis tidningar och andra medier samt utan besök från andra än sina advokater.

Under förhandlingen i rätten ansåg Ólaf­ur Þór Hauks­son att det av utredningsskäl var nödvändigt att behålla restriktionerna mot männen.

Båda männen förnekar brott. Deras advokater har varit mycket kritiska mot myndigheternas agerande och har bland annat ansett att det är orimligt att tvingas till så lång tid i häktet med restriktioner.

Männen förhördes senast i tisdags. Polisen arbetar nu bland annat med att undersöka männens kommunikation i sociala medier och olika nätforum.

Hittills har sju personer gripits i den första terrorbrottsutredningen på Island. Samtliga - alltså fem personer utöver de två häktade - är i dag misstänkta för brott.

Polisen har gjort sjutton husrannsakningar. En av dem gjordes hos en vapenhandlare som är pappa till rikspolischefen Sigríður Björk Guðjónsdóttir. Hon har därför avsagt sig all medverkan i utredningen. Det är inte klart vilken koppling vapenhandlaren har till de två männen.

De två männen misstänks ha planerat attentat mot bland annat alltinget och polisen. I samband med detta ska de ha talat om "massmord". Ett av målen ska ha varit polisens årliga personalfest som ägde rum i Reykjavík den 1 oktober. Direkt efter gripandena var det tveksamt om den skulle genomföras. När beslutet väl togs om att hålla festen som planerat blev deltagandet rekordstort.

Här kan du läsa mer om misstankarna mot de två männen.

Självständighetspartiet och den isländska nazismen

Sæll Gitler!!! hälsade isländska socialister Gísli Sigurbjörnssons försök att skapa en landsomfattande nationalsocialistisk rörelse på Island. Frimärkshandlaren åkte ofta på inköpsresor till Tyskland och imponerades där av Adolf Hitlers stora framgång. Tillsammans med bonden Jón H. Þorbergsson och historikern Eiður H. Kvaran var han en av förgrundsfigurerna i Þjóðernishreyfing Íslendinga, Islands första öppet nazistiska parti.

Året var 1933. Arbetslösheten plågade Island och många hade knappt mat för dagen. Missnöjet med den danska överhögheten var i vissa kretsar stort trots att ett visst självstyre blev verklighet för Island 1918.

Vissa sneglade mot Tyskland, nationalsocialismen och Adolf Hitler. Ideologin sågs inte bara som ett försvar mot kommunismen och judendomen, utan också som en väg mot självständighet.

I Þjóðernishreyfing Íslendingas tjugotrepunktsprogram från det första kampåret ställer partiet bland annat kravet att alla band till Danmark ska upphöra och Island ska förklara sig självständigt. Här finns också krav på slopade utländska bidrag till de politiska partierna, högskoleutbildningar anpassade efter arbetsmarknadens behov, byggen av arbetarbostäder och fler jobb, modernisering av lantbruket, stopp för utländsk arbetskraft med undantag för vissa specialister, kontroll av könssjukdomar och rashygien.

I tidskriften Íslenzk endurreisn predikades stenhård kamp mot kommunismen. Judarna anses visserligen ha skapat den enligt nazisterna livsfarliga kommunistiska ideologin, men annars var utfallen mot judar ganska sällsynta. Kanske var det svårt att hävda att judarna var på väg att tillskansa sig herravälde även över Island med tanke på att det vid den här tiden fanns ett tjugotal judar, gyðingar, i landet. Gyðingur betyder på isländska för övrigt inte bara 'jude', utan också 'ockrare, svindlare, girigbuk', några av de karaktärsdrag som nationalsocialister ofta vill tillskriva just judar.

I stället var det alltså kommunismen, som var stark på Island vid den här tiden, som var huvudfienden som skulle bekämpas. Nazisterna överföll vid flera tillfällen meningsmotståndare, men blev ibland också ivägkörda från egna möten.

Sannolikt infann sig aldrig den där kampkänslan som sägs ha varit så glödande i det nazistiska Tyskland. Trots intensiva propagandakampanjer blev Þjóðernishreyfing Íslendinga aldrig någon folkrörelse. I vänsterpressen var partiets unga anhängare en tacksam måltavla för politiska attacker.

Året därpå grundades Flokkur Þjóðernissinna sedan Þjóðernishreyfing Íslendinga splittrats och Gísli Sigurbjörnsson burits ut på ett av partiets möten. De marscherade på första maj, bar gråa skjortor med blåvita armbindlar med röda hakkors och gav ut tidningarna Ísland och Mjölnir med varierande regelbundenhet.

Om den isländska nazismen över huvud taget kan sägas ha haft några framgångar så var det tveklöst under de här åren. Toppar inom Självständighetspartiet hyllade Þjóðernishreyfing Íslendingas "unga män med rena tankar" och Morgunblaðið uppmuntrade deras kamp för självständighet och mot kommunismen.

Nationalsocialismen sågs av vissa nationalister vid den här tiden som något fräscht och spännande. Många radikala hade därför dubbla medlemskap i Självständighetspartiet och Þjóðernishreyfing Íslendinga. I början sågs det inte som något problem, utan Självständighetspartiet knöt entusiastiskt till sig gråskjortorna.

Dubbelorganiseringen gav också nazisterna den hittills enda maktpositionen i det politiska livet, en av de dubbelanslutna valdes nämligen in på ett av Självständighetspartiets mandat i Reykjavíks kommunfullmäktige.

Men Självständighetspartiet, Morgunblaðið och nazisterna gled snart isär. Det handlade inte om att de tog avstånd från judehatet eller planerna på att avskaffa demokratin. I stället var det snarare av taktiska skäl som högern bröt med nazismen. När nazisterna - som inte tyckte att Självständighetspartiet var tillräckligt radikalt - ville ställa upp i val i eget namn försvann samförståndet ganska snabbt, även om lovorden på ledarsidan inte upphörde helt.

Vid Háskóli Íslands nådde det nazistiska ungdomsförbundet Félag þjóðernissinnaðra stúdenta också framgångar. Fyra år i följd var föreningen representerad i studenternas församling. Huvudmotståndare var socialistiska Félag róttækra stúdenta.

Framgångarna i eget namn inom politiken var dock obefintliga. Varken i kommunal- eller alltingsval blev några nazister invalda. I parlamentsvalen hade partiet sällan kandidater nog att ställa upp i varje valkrets. I alltingsvalet 1937 fick Flokkur Þjóðernissinna 4,9 procent i Gullbringu- og Kjósasýsla, det enda distriktet där nazisterna gick till val.

Stödet för partiet hade dock börjat dala redan 1936. När Flokkur Þjóðernissinna stod på toppen hade de sannolikt omkring 400 medlemmar. De flesta återfanns i Reykjavík, men även i Keflavík, Siglufjörður, Seyðisfjörður och på Västmannaöarna fanns förhållandevis starka lokalavdelningar.

Tidningsutgivningen blev allt mer sporadisk och när britterna ockuperade Island 1940 blev läget hopplöst. Flokkur Þjóðernissinna gick i dvala och upplöstes formellt 1944.

Nazisterna var inte populära men uppenbarligen sågs inte ett sådant förflutet som särskilt belastande. Efter krigsslutet 1945 gick flera nazister med i Självständighetspartiet.

Davíð Ólafsson gick med i demonstrationsleden och lät den isländska flaggan blåsa i vinden tillsammans med hakkorset under 1930-talet. Han blev senare både centralbankschef och alltingsledamot för Självständighetspartiet.

Sigurjón Sigurðsson blev polischef i Reykjavík och var den som basade över ingripandena den 30 mars 1949, då Austörvöllur fylldes av islänningar som protesterade mot beslutet att gå med i Nato. Polisen använde tårgas och batonger mot demonstranterna. Sigurjón Sigurðsson satt i studentrådet vid Háskóli Íslands i två år för Félag þjóðernissinnaðra stúdentas räkning. 1938 var han en av Flokkur Þjóðernissinnas kandidater i kommunalvalet.

Birgir Kjaran var något av partiideolog på det tidiga 1930-talet. Efter kriget klättrade han snabbt på samhällsstegen och representerade Självständighetspartiet i alltinget i åtta år samt i kommunfullmäktige i Reykjavík i fyra år. Han hade flera andra toppjobb inom centralbanken och näringslivet.

Men Birgir Kjaran fick också uppleva att hans åsikter var långt ifrån accepterade bland alla. Han valdes 1933 till ordförande för en studentförening vid en gymnasieskola i Reykjavík. När det visade sig att han gått med i Flokkur Þjóðernissinna väcktes en misstroendeförklaring mot honom. Majoriteten röstade då bort honom från ordförandeposten.

Jón Þ. Árnason hävdade efter kriget att minst fyra alltingsledamöter var outtalade nazister som sympatiserade med Flokkur Þjóðernissinna. Vissa övergav sina åsikter, andra behöll dem hela livet men talade sällan om dem offentligt.

Ett förflutet inom nationalsocialismen var heller inte särskilt stigmatiserande. Gísli Sigurbjörnsson tilldelades exempelvis 1987 Falkorden för sina insatser inom föreningslivet.

Någon ideologisk överlämning mellan olika generationer nazister på samma sätt som skedde i Sverige ägde inte rum på Island. Rörelsen var mindre. De som hade spionerat för det nazistiska Tysklands räkning i utlandet fick ett kyligt mottagande. Och det var först runt 1960 som ett nytt och kortlivat nazistiskt parti, Ríkisflokkurinn, såg dagens ljus.

Sympatisörerna var aldrig många men de hyllade Adolf Hitlers födelsedag och gav ut tidskriften Mjölnir som propagerade för att hålla det isländska blodet rent. När ledaren Bernhard Haarde hastigt gick bort i unga år kollapsade även Ríkisflokkurinn.

Här och här kan du läsa mer om nazismen på Island.

Huvudkälla: Íslenskir nasistar av Hrafn Jökulsson och Illugi Jökulsson.

Partiledare vill att Island återupptar sökande efter naturgas

Inga nya tillstånd för att leta efter olja eller naturgas i isländska vatten. Det utlovade regeringen i 2021 års regeringsförklaring. Men nu anser Centerpartiets ledare Sigmundur Davíð Gunnlaugsson att det är Islands skyldighet att försöka utvinna naturgas i Drekasvæðið. Och energiminister Guðlaugur Þór Þórðarson önskar att elektrifieringen ska gå snabbare.

Hösten 2021 bildade Självständighetspartiet, Framstegspartiet och Gröna vänstern på nytt regering. I regeringsförklaringen deklarerade de tre koalitionspartierna att inga tillstånd för utvinning av olja eller naturgas skulle utfärdas under mandatperioden. Beskedet satte punkt för drömmen om Island som exportör av olja och naturgas.

Under 2009 utfärdades de första tillstånden för att leta efter olja och naturgas i Drekasvæðið - ett område som ligger ungefär 30 mil från Islands nordöstra spets och halvvägs till den norska vulkanön Jan Mayen. Under några år var intresset stort för att försöka utvinna fyndigheter på havets botten.

Så småningom svalnade det internationella intresset i takt med att priserna på världsmarknaderna var på förhållandevis låga nivåer. Det blev dessutom allt tydligare att det inte skulle bli billigt eller enkelt att utvinna olja eller gas på så stora djup så långt ut till havs. De sista potentiella exploatörerna backade ur 2018.

Beskedet från regeringen var i praktiken därför inget ställningstagande. Intresset var för ett år sedan obefintligt.

Nu anser Sigmundur Davíð Gunnlaugsson, ledare för Centerpartiet, att Island bör tänka om. Han säger i en intervju i Bylgjan att det är en skyldighet att exploatera området och de fyndigheter som eventuellt finns:

"Som enligt undersökningar sannolikt skulle vara naturgas. Som är eftertraktad och en viktig energikälla nu och efterfrågan kommer oundvikligen öka."

Sigmundur Davíð Gunnlaugsson hävdar att behovet av en energipolitik som är fristående från EU har växt efter Rysslands invasion av Ukraina. Det är också viktigt att Island inte ger EU makt över energipolitiken.

Energikrisen på det europeiska fastlandet har ännu inte påverkat priserna på Island. Inte heller har regeringen omprövat beslutet om Drekasvæðið.

Men den nya situationen gör ändå att det redan finns skäl att ompröva energipolitiken. Energiminister Guðlaugur Þór Þórðarson säger i Fréttablaðið att han hade önskat att elektrifieringen hade kommit igång både tidigare och snabbare. Även om Island inte berörs direkt av energikrisen medför den ändå risker för ekonomin:

"Sämre livsvillkor i våra främsta handelsländer slår mot våra främsta exportintäkter. Oavsett om vi talar om fisk eller turism. Så i denna tid rör det sig om en blandning av möjligheter och utmaningar."

Här kan du läsa mer om Drekasvæðið.

Fler tror att Island kan bli mål för terrorattacker

Allt fler islänningar tror att Island kan bli ett mål för terrorister. Nu tror en av fyra att det är sannolikt att terrordåd där människor kommer till skada kommer att drabba Island - en dramatisk ökning jämfört med för fem år sedan. I särklass mest bekymrade är Centerpartiets väljare. Det visar en undersökning utförd av Maskína.

För knappt två veckor sedan informerade isländsk polis om gripanden som sedan dess har präglat samhällsdebatten. Då hade två män i 20-årsåldern häktats misstänkta för förberedelse till terrorism. De hade tillgång till ett stort antal skjutvapen och ska ha talat om att utföra "massmord" mot polisen och alltinget.

Polisen är alltjämt förtegen om utredningen. Det är dock känt att polisen utreder kopplingar till våldsbejakande högerextremister i övriga Norden. En av de häktade ska ha haft den norske terroristen Anders Behring Breiviks manifest i sin dator och betraktat honom som en förebild.

I kölvattnet av gripandena har diskussionen om terrorhotet mot Island fått ny aktualitet. Debatten verkar också ha påverkat allmänheten.

Nu svarar 26,6 procent att det är sannolikt att Island utsätts för terrordåd där människor kommer till skada. När samma fråga ställdes 2017 var det bara 7,8 procent som trodde att Island skulle bli skådeplats för terrorism.

Då var det 76,6 procent som bedömde en terrorattack som osannolik - en andel som nu har sjunkit till 45,1 procent. Dessutom svarar nu 28,3 procent att de anser att risken varken är sannolik eller osannolik - en uppgång med 12,6 procentenheter jämfört med för fem år sedan.

I särklass mest bekymrade är Centerpartiets väljare. Hela 44,3 procent av centerpartisterna hävdar att ett terrorangrepp är sannolikt. Minst oroliga är Islands socialistpartis anhängare. Där är det bara 17,3 procent som klassar risken som sannolik.

Däremot verkar debatten inte ha påverkat hur ofta islänningar tänker på risken för terrorism. Det är bara 3,5 procent som ofta funderar på terrorism - vilket kan jämföras med 3,9 procent för fem år sedan.

Här kan du läsa mer om gripandena av de misstänkta terroristerna.

148 sillvalar skjutna i första jakten på val sedan 2018

Valfångstbolaget Hvalur sköt 148 sillvalar i sommar. En stor del av djuren jagades under september då väderförhållandena för jakten var ovanligt gynnsamma. Den sista månaden fanns alltid en tillsynsperson från Fiskistofa ombord företagets två valfångstbåtar. Årets valfångstsäsong pågick i drygt tre månader för Hvalur.

Hvalur med fiskemiljonären Kristján Loftsson vid rodret är sedan flera år tillbaka det enda isländska bolaget som bedriver valfångst. Jakten är en ständig förlustaffär - men samtidigt tjänar Kristján Loftsson enorma summor varje år genom att vara storägare i fiskerederier.

Inför sommaren meddelade Kristján Loftsson att Hvalur skulle jaga sillval för första gången sedan 2018. Beslutet kom i kölvattnet av att fiskeminister Svandís Svavarsdóttir offentligt sagt att hon inte sett några skäl att utfärda fångstkvoter på val efter 2023 då det aktuella kvotbeslutet löper ut.

Jaktsommaren har varit turbulent. Svandís Svavarsdóttir utfärdade när säsongen inletts ett krav på att en tillsynsperson skulle finnas ombord varje valfångstbåt. Syftet var att dokumentera jakten ur ett djurskyddsperspektiv.

Svandís Svavarsdóttir ansåg att rederierna själva skulle ordna och bekosta en tillsynsperson. Hvalur och fiskeindustrin rasade. Justitieminister Jón Gunnarsson - som till skillnad från Svandís Svavarsdóttir är för fortsatt valfångst - dömde ut beslutet. Och i slutändan blev det statliga myndigheter som fick utöva tillsynen.

Från och med den 24 augusti har enligt Morgunblaðið tillsynspersoner från Fiskistofa funnits ombord och dokumenterat jakten på uppdrag av Matvælastofnun. Resultatet ska nu sammanställas i en rapport.

Den 22 juni lade valfångstbåtarna Hvalur 8 och 9 ut för första gången i år. När de lade till vid bryggan i den gamla hamnen i Reykjavík den 29 september hade Hvalur skjutit totalt 148 sillvalar.

Årets jakt kom igång sent och gick länge trögt på grund av ogynnsamma väderförhållanden med hårda vindar och begränsad sikt. Kristján Loftsson säger i Morgunblaðið att en stor del av djuren sköts i september - vilket är ovanligt:

"September var särskilt bra. Gott om val, kort att segla och fint väder redan från månadens första dag förutom två, tre dagar nyligen."

Jakten brukar avslutas i slutet på september. De kortare dagarna gör att sikten försämras samtidigt som höstovädren påverkar förutsättningarna för att få syn på val negativt.

Här kan du läsa mer om årets valfångst.