Recension: Reykjavík Whale Watching Massacre

Manuset är naturligtvis löjeväckande. Frågan är därför om det är tillräckligt nagelbitande när blodet börjar rinna ur öronen på folk. Svaret är nej. Reykjavík Whale Watching Massacre är en sällsynt erbarmlig skräckkalkon.

Utgångspunkten är den högst reella konflikten mellan valfångstindustrin och turistbranschen. Valskådningen i Reykjavík har blivit betydligt sämre under de senaste åren och borde i dag snarare innehållsdeklareras som delfinsafari. Valarna blir färre, mindre och ses på allt längre håll. Om det beror på den återupptagna jakten går förstås däremot att diskutera.

I Reykjavík Whale Watching Massacre har ett gäng avdankade och inte oväsentligt psykopatiska valfångare tröttnat på politikernas vurmande för turistnäringen. Genom att acceptera bilden av valfångst som något barbariskt och blodigt blir det svårt att hitta en marknad för köttet. Och därför - det här är alltså berättelsens nav - väljer de att gå bananas på ett knippe mer än lovligt handfallna turister när tillfället uppenbarar sig.

När Poseidon lägger ut från Reykjavíks hamn är väderprognosen god och förhoppningarna stora. Men det dröjer inte länge förrän än överförfriskad fransman klättrar upp i masten för att snart dratta på näsan med oväntade konsekvenser - han lyckas nämligen med konststycket att harpunera kaptenen i fallet.

På drift över öppet hav befinner sig nu planetens mest ängsliga och stereotypa turistkarikatyrer. Det mest handlingskraftiga våpet lyckas till sist pilla i väg en nödraket - och den som svarar på hans undsättningsrop är naturligtvis en av de blodtörstiga valfångarna. Sedan dröjer det sisådär 45 sekunder innan dödandet är i gång. Först med en yxa i pannan och det blir inte direkt mer smakfullt efter det.

Reykjavík Whale Watching Massacre är förstås inte en film att ta på blodigt allvar. Historien är ett långfinger åt all god smak och förfinad dramaturgi. Fast då gäller det att blodsprutandet antingen görs med finess eller tillräckligt amatörmässigt för att ge ett skönt och självdistanserat garv.

Så sker aldrig i Reykjavík Whale Watching Massacre - trots att manusförfattaren Sjón i sina romaner behärskar både skruvade berättelser och säregen komik. Det splattrar ganska friskt men smilgroparna sprattlar inte alls.

Betyg: En påse Djúpur.

Recension: Ásgeir Guðmundsson: Berlínarblús

För att ha varit så få har det skrivits förvånansvärt mycket om de isländska nationalsocialisterna. I Berlínarblús kartlägger Ásgeir Guðmundsson de islänningar som frivilligt tog värvning för att kämpa för Tyskland under andra världskriget, författaren Guðmundur Kamban som rörde sig i en gråzon till medlöperi, och så några islänningar som blev offer för nazismen.

Berlínarblús är en spretig skildring av olika människoöden. Den i hemlandet uppburne Guðmundur Kamban strävade efter att bli en framgångsrik regissör i Tyskland eller Danmark. Men mottagandet av hans böcker och uppsättningar var svalt och i vissa fall direkt hånfullt.

I en intervju i en dansk tidning 1936 gick Guðmundur Kamban till motattack mot kritikerna. Han anklagade dem för att bedriva kulturfientlig verksamhet, och ville därför förbjuda kritik som han kallade ansvarslös och småsint. Därför uttalade han sitt varma stöd för propagandaminister Joseph Goebbels förslag om att förbjuda den ansvarslösa kritiken för att skydda författarna. Enligt Guðmundur Kamban hade tidigare August Strindberg blivit ett offer för småsinta pennor som av avundsjuka ville hämnas hans framgång.

Uttalandet blev ödesdigert. Guðmundur Kamban tog enligt Ásgeir Guðmundsson egentligen aldrig ställning för nazismen, utan det var snarare åsikter som tillskrevs honom sedan han uttryckt sitt gillande för Joseph Goebbels syn på kulturpolitiken.

Krigsåren bestod för Guðmundur Kambans del snarast av ett ständigt bedjande. Men intresset från både Tyskland och Danmark var ljummet, och han hankade sig fram på bidrag och tillfälliga uppdrag.

Vid krigsslutet mördades Guðmundur Kamban av danska motståndsmän när de försökte gripa honom. Han vägrade att följa med frivilligt till förhör, och i tumultet som uppstod avlossade en av motståndsmännen flera skott.

Mördaren gick fri, och danska myndigheter visade ringa intresse för att försöka ställa honom inför rätta. Någon form av dåligt samvete fanns ändå eftersom Guðmundur Kambans änka fick rätt till efterlevandepension. Men bilden av maken som en nazistisk medlöpare blev hon aldrig kvitt.

I Danmark fanns det också islänningar som kände ett kall att strida för Nazitysklands seger i kriget. Den i särklass mest kände är Björn Sveinsson Björnsson, son till Sveinn Björnsson, republiken Islands första president.

Att Björn Sveinsson Björnsson kämpat för Tysklands sak var något av en officiell hemlighet. De flesta kände till att han frivilligt tagit värvning i Waffen-SS, men av respekt för presidentens önskan berättade inte tidningarna om hans förflutna.

När historien så småningom publicerades i en bok på 1980-talet kontrade Björn Sveinsson Björnsson med en självbiografi som närmast fungerade som ett slags vitbok. Han hade tagit värvning för att kämpa mot kommunismen, men hade inte varit nationalsocialist.

Ásgeir Guðmundsson har letat upp Björn Sveinsson Björnssons ansökan. Han skriver bland annat om sin "uppriktiga önskan att få delta i Europas existentiella kamp" och att han vill ge sin äldre dotter "en god, sund tysk uppfostran". Han försäkrar också att han är av arisk härstamning och ber om att slippa placering i ett danskt förband.

Björn Sveinsson Björnsson blev - något då ytterst få kände till - något av Nazitysklands röst på Island. Han arbetade som krigsreporter och förmedlade i radio och tidningar en välpolerad bild av krigsförloppet. Tyskland hade, i synnerhet i krigets början, en förhoppning om att kunna locka in Island i den egna intressesfären, men det tycktes alltmer svårgörligt efter den brittiska ockupationen 1940. Björn Sveinsson Björnsson var dock en pålitlig uppfinnare och uppläsare av nyheter som spreds från fronten till de isländska hemmen, och en ivrigt argumenterande röst för kamp mot judendom och kommunism.

Efter krigsslutet utvisades Björn Sveinsson Björnsson från Danmark. Ett liknande öde blev det för Ólafur Björnsson, i Norge känd som "den isländske bödeln". Smeknamnet fick Ólafur Björnsson eftersom han som betald angivare lämnade information som ledde fram till att Gestapo kunde gripa minst 45 norrmän.

Ólafur Björnsson ställdes inför rätta och dömdes. Men isländska myndigheter var angelägen om att få honom fri, och straffet blev kort. Hans liv efter hemkomsten till Island präglades av en ständig kamp för att tona ned vad som hänt i Norge. När den socialistiska dagstidningen Þjóðviljinn berättade om rättsfallet - i allt annat än smickrande ordalag - svarade Ólafur Björnsson med en stämningsansökan.

Om andra islänningar som marscherade i Hitlers led är informationen alltjämt begränsad. Totalt rörde det sig kanske om ett dussintal som tog värvning för att strida för Nazityskland.

Ásgeir Guðmundsson svarar i Berlínarblús för gedigna efterforskningar om de isländska nazisoldaterna. Boken ger, tack vare många nya uppgifter, en unik inblick i deras väg in i Hitlers arméer. Problemet är att Ásgeir Guðmundsson gärna redogör för varenda liten detalj han lyckats snappa upp, sedan träffade han den och sedan träffade han den och sedan träffade han den och sedan träffade han den utan att det för berättelsen framåt. Det gäller i synnerhet skildringen av Ólafur Björnsson.

Vissa kapitel, där berättelsen får större utrymme än kalenderbitaruppräknandet, är däremot både välskrivna och - faktiskt - spännande. Och då är Berlínarblús en angelägen och insiktsfull skildring av en liten men märklig och ljusskygg del av Islands historia.

Betyg: Tre påsar Djúpur och en ask Opal.

Här kan du läsa mer om islänningar som stred för Adolf Hitler.

Recension: Leifur H. Muller: Í fangabúðum nazista

Redan när Tyskland ockuperade Norge våren 1940 började Leifur H. Müller leta efter ett sätt att ta sig hem till Island. Det tog över två år innan vägen låg öppen. Men den lättade Leifur H. Müller kunde inte dölja sin glädje för två islänningar som visade sig vara angivare. Färden gick inte hem. Först sattes han i fängelse i Oslo. Därefter fördes Leifur H. Müller som en politisk fånge till koncentrationslägret Sachsenhausen norr om Berlin. Där skulle han svälta i två år innan han och andra fångar befriades genom svenska Röda Korset.

Redan i september 1945 utkom Leifur H. Mullers - han började då att stava efternamnet Muller i stället för Müller för att det inte skulle kunna associeras till Tyskland - bok Í fangabúðum nazista. När den nu återutges 70 år efter andra världskrigets slut beskrivs boken som en av de första i världen om Förintelsen.

Men det är lite missvisande att kalla detta en bok om Förintelsen. Visserligen svalt och plågades Leifur H. Müller under två år i fångenskap. Matransonerna var minimala samtidigt som han och tusentals andra tvingades till påfrestande kroppsarbete. Inte sällan njöt vakterna av att prygla och trakassera de utmärglade fångarna.

Dag för dag såg Leifur H. Müller hur svält och sjukdomar krävde allt fler dödsoffer. Kropparna staplades på hög. Ändå gick det rykten om långt hemskare platser än Leifur H. Müllers avdelning på Sachsenhausen. Platser dit tusentals av nazisterna oönskade och avmänskligade anlände varje dag, men där ingen återvände.

Men för fångarna var detta främst rykten och skräckberättelser som vandrat från mun till mun i långa led. Förintelsens verkliga innebörd uppenbarade sig först efter krigets slut när koncentrationslägren befriats.

Í fangabúðum nazista är baserad på de anteckningar som Leifur H. Müller lyckades föra genom åren. När Tyskland ockuperade Norge utbildade han sig i Oslo. Han började snart att söka efter ett sätt att återvända till Island. Sensommaren 1942 skulle han med en utbildning i Sverige som svepskäl ta sig vidare till Storbritannien och därifrån kunna ta sig hem.

Beskedet att den över två år långa väntan snart skulle vara över gjorde Leifur H. Müller både glad och lättad. I upprymdheten delade han hemligheten med två andra islänningar som var bosatta i Oslo. Den ena visade sig vara angivare åt nazisterna, den andre sympatiserade med dem. I oktober 1942 fördes han till Gestapos högkvarter i Oslo där han erkände flyktplanerna.

Det vanliga straffet för att ha planerat att fly till Storbritannien var tre månaders fängelse. Trots att vänner lyckades rensa Leifur H. Müllers lägenhet på antinazistiska flygblad innan Gestapos genomsökning stod det snart klart att han inte skulle släppas så tidigt. Efter ett knappt år i norska fängelser sattes han på ett tåg med destination Sachsenhausen.

Efter att ha passerat grindarna med texten Arbeit macht frei fick Leifur H. Müller numret 68 138. Totalt beräknas över 200 000 fångar ha passerat Sachsenhausens grindar. I detta koncentrationsläger - som av SS-chefen Heinrich Himmler beskrevs som en mönsteranläggning - dog tiotusentals människor, somliga genom svält och sjukdomar - andra efter tortyr, misshandel eller rena avrättningar.

Leifur H. Müller beskriver en ständig skräcktillvaro där fångar trängs i minimala celler, där sjukdomar ständigt kräver offer och där det inte finns någon annanstans att uträtta sina behov än i cellen. Det är också en ständig kamp för att inte säcka ihop under de timslånga dagliga uppställningarna och räkningarna, och en ständig kamp om några små ynka gram föda.

Med tiden är det inte bara rykten om systematiska massmord på av nazisterna oönskade människor som når fångarna i Sachsenhausen. Det blir också allt tydligare att krigslyckan har vänt. Under hösten 1944 blir det trots den nazistiska propagandan uppenbart att trupperna ständigt pressas tillbaka. Fångar från andra läger flyttas till Sachsenhausen. Från Röda Korset i Sverige kommer matpaket, men också besök.

I mitten på mars 1945 får Leifur H. Müller plats på en konvoj. Efter stopp i Tyskland och Danmark når han Sverige i slutet av april samma år. Tillvaron förvandlas med ens till ett slags paradis. Visserligen är många fångar både skadade och utmärglade. Men plötsligt finns det mat, sängar, medmänsklighet och respekt till alla.

Den 7 juli 1945 flög Leifur H. Müller från Oslo till Reykjavík. Där skrev han alltså boken baserad på minnesanteckningar från åren i fängelse och koncentrationsläger. Han återvände till Norge bland annat för att vittna vid rättegångar. Så småningom pekades Ólafur Pétursson ut som den som hade angivit honom. Ólafur Pétursson dömdes i Norge till 20 års fängelse för sitt samarbete med nazisterna. Men efter ivrig uppvaktning från den isländska regeringen släpptes han efter bara tre månader och återvände till Island.

Leifur H. Müller gifte sig och bildade familj. Länge drev han en butik i Reykjavík. Han blev dock aldrig helt fri från åren under den nazistiska terrorregimens våld. Sömnstörningar och mardrömmar plågade honom länge. Han dog 1988 vid 67 års ålder.

Í fangabúðum nazista är en bok som är skriven mitt i ett händelseförlopp. Den rymmer få reflektioner från backspegeln, utan präglas - tack vare anteckningarna - av ett här och nu. Boken är också skriven på ett ovanligt rättframt sätt, utan att uppehålla sig vid just författarens öde. Tillsammans skapar det en allmängiltighet som en av många tusen röster ur den dagliga förnedringen.

Betyg: Tre påsar Djúpur.

Ovan kan du se sonen Sveinn Muller tala om pappans bok.

Antivaxxare och abortmotståndare mest ogillade på Island

Antivaxxare är den enskilda grupp som islänningarna i allmänhet har svårast för. Nästan lika impopulära är abortmotståndare och klimatförnekare. Köttätare och kvinnor är de grupper som mest sällan möter några antipatier. Det visar en undersökning utförd av Maskína på uppdrag av Fjölmiðlanefnd.

När de första vaccindoserna mot coronaviruset nådde Island i slutet på december 2020 var intresset stort. Myndigheter och politiker uppmanade medborgarna att vaccinera sig - och de allra flesta lyssnade. Nu är 82 procent av befolkningen fullvaccinerad - vilket innebär att de fått minst två doser. Island vaccinerar nu alla som är födda 2016 och tidigare.

De uttalade vaccinmotståndarna var inte många men däremot periodvis ganska högljudda. Några hävdade att coronaviruset var en bluff. Andra misstrodde vaccinerna. Och vissa försökte i stället skaffa sig immunitet genom att utsätta sig för viruset.

Det är inte populärt att vara antivaxxare på Island i dag. Hela 58,2 procent av islänningarna uppger att det är en grupp som de ogillar.

Nästan lika impopulära är abortmotståndare och klimatförnekare. Det är 56,3 procent respektive 52,3 procent som svarar att de inte gillar dessa grupper.

På fjärde plats kommer nationalister med 37,4 procent, vapensamlare med 35,7 procent och talespersoner för fiskeindustrin med 28,9 procent.

Den mest ogillade väljargruppen är Centerpartiets sympatisörer som 25 procent inte uppskattar. Näst mest ogillade är Självständighetspartiets sympatisörer med 15,5 procent följt av 14 procent för Islands socialistparti, 13 för Piratpartiet, 9,9 procent för Folkets parti, 8,1 procent för Socialdemokraterna, 7 procent för Framstegspartiet, 6,4 procent för Gröna vänstern och 4,9 procent för Renässans.

Det är 11 procent som ogillar veganer - men bara 0,5 procent som ogillar köttätare.

Ungefär lika många - 11,1 procent - uppger att de ogillar feminister. Vidare är det 9,1 procent som ogillar miljöaktivister och 3,6 procent som ogillar djurrättsaktivister.

Och det är 12 procent som ogillar muslimer - vilket kan jämföras med att det är 7,8 procent som ogillar romer, 5,6 procent som ogillar transpersoner, 5,1 procent som ogillar invandrare, 3,7 procent som ogillar judar, 3,3 procent som ogillar bisexuella, 2,1 procent som ogillar polacker, 1,9 procent som ogillar homosexuella och 0,7 procent som ogillar heterosexuella.

Den minst impopulära yrkesgruppen är hälsovårdspersonal som bara 0,6 procent ogillar. Mest impopulära gruppen är alltingspolitiker med 9,8 procent.

Utöver köttätare är kvinnor den minst ogillade gruppen. Det är bara 0,5 procent som säger att de ogillar kvinnor - medan 0,7 procent svarar att de ogillar män.

Vill dödförklara kvinna som varit försvunnen i tre år

Några dagar före jul parkerade kvinnan sin bil nära fyren vid Dyrhólaey. Hundar spårade henne fram till klipporna. Där slutade alla spår efter kvinnan. Någon kropp eller några andra tillhörigheter har inte hittats. Drygt tre år senare vill nu kvinnans familj att hon förklaras död. Fallet tas upp i Héraðsdómur Suðurlands i slutet av maj.

På kvällen den 20 december 2019 parkerade en kvinna bosatt i Hella sin bil nära fyren vid Dyrhólaey på den isländska sydkusten. Tre dagar senare gjordes den första stora sökinsatsen. Räddningsarbetare finkammade stränderna flera gånger fram till dagen före nyårsafton. Därefter gjordes flera mindre insatser längs stora delar av sydkusten.

Inga fynd gjordes. Men den 23 december - när sökandet inleddes - spårade hundar kvinnans steg från hennes bil på parkeringsplatsen fram till en klippkant. Där slutade spåren. Inga observationer av kvinnan finns sedan hon lämnade Hella den 20 december.

Samma kväll ska hon vid 19-tiden ha skickat ett meddelande till sin mamma. Där ska hon ha sagt förlåt - samtidigt som det gick att höra vågor som slog mot klippor i bakgrunden.

Strax efter att hon skickat meddelandet kopplades mobilen för sista gången upp mot en mast i området. Den har inte använts sedan dess.

Inga personer har hört av sig om att de skulle ha sett kvinnan vid Dyrhólaey. Allt pekar på att hon tagit sitt liv genom att hoppa från klipporna i havet.

Polisen beslutade den 21 januari 2020 att formellt avblåsa letandet. Allt pekade enligt polisen på att hon hamnat i havet och omkommit.

Nu har hennes make och deras två minderåriga barn vänt sig till Héraðsdómur Suðurlands för att få kvinnan dödförklarad.

I normala fall blir någon dödförklarad tio år efter att den försvunnit om det inte finns särskilda skäl till något annat. Anhöriga har dock möjlighet att begära att någon blir dödförklarad tidigare om det finns mycket som pekar på att personen har omkommit i en olycka eller har tagit sitt liv.

Fallet tas upp i Héraðsdómur Suðurlands i Selfoss i slutet på maj. Lagmannen har nu i Lögbirtingablað uppmanat den som har ytterligare information om kvinnan att vända sig till domstolen och att i så fall presentera informationen i rätten. Om ingen anmäler sig är det sannolikt att kvinnan förklaras död av rätten.

Här kan du läsa mer om den försvunna kvinnan.

Jordskalv kan förklara smältande is i Öskjuvatn

Ett jordskalv nära Víti vid Askja för två veckor sedan kan ha öppnat nya sprickor mot jordskorpan. I dessa sprickor kan jordvärme strömma mot ytan. Det tror vulkanologen Ármann Höskuldsson är förklaringen till att mer än halva Öskjuvatn nu är isfri. Ett normalt år är istäcket borta från sjön tidigast i slutet på juni.

Inom loppet av ett par veckor har Öskjuvatn förvandlats från att ha varit nästan helt täckt av is till att nu vara isfri till mer än hälften. Den is som finns kvar i sjön visar dessutom tydliga tecken på att vara på väg att smälta. Det finns få större isflak kvar i Öskjuvatn.

Senast något liknande inträffade var i februari 2012. Då smälte istäcket och till påsk var Öskjuvatn isfri. I vanliga fall har Öskjuvatn öppet vatten tidigast i slutet på juni men ofta dröjer det till början av juli. Den här gången har avsmältningen gått betydligt snabbare.

De senaste åren har forskarnas fokus alltmer riktats mot vulkanen Askja. Den främsta anledningen är den landhöjning som började i augusti 2021. Som mest är landhöjningen nu 70 centimeter. Förklaringen är magmarörelser på två till tre kilometers djup.

Magma finns alltså ganska nära ytan. Än så länge tyder dock inget på att ett nytt vulkanutbrott skulle vara nära förestående. En hel del jordskalv sker i området men de pekar inte på att magman skulle vara på väg att bryta sig genom jordskorpan.

Sjön Öskjuvatn ligger på 600 meters höjd på det isländska höglandet norr om Vatnajökull. Den bildades efter ett utbrott i Askja.

Forskare flög i går över Öskjuvatn för att studera utvecklingen. I sjön kastades tre temperaturmätare som på olika djup ska ge uppgifter om värmen i sjön. Än så länge finns dock inga data som kan användas för att analysera utvecklingen. De fotograferade också Öskjuvatn med värmekameror men behandlingen av bilderna är ännu inte färdig.

Ármann Höskuldsson, professor i vulkanologi vid Háskóli Íslands, uppger i Morgunblaðið att det troliga om utvecklingen fortsätter att den leder fram till ett nytt utbrott i Askja. I dagsläget förefaller det dock som att ett utbrott är åtminstone några månader eller år bort eftersom magman ännu inte verkar ha nått ytan.

Förklaringen till att Öskjuvatn nu är isfri tror han är ett jordskalv vid Víti den 3 februari. Det skalvet hade en magnitud på 2,2. Ármann Höskuldsson säger i Morgunblaðið att det skalvet kan ha skapat sprickor som gjort att jordvärme nått ytan - och inte bara i sjön utan även vid stränderna som till viss del nu är snöfria:

"Dagen efter ser vi att det finns vakar i isen. ... De här områdena som nu är snöfria var det inte förra året. Det tyder på att jordvärmen på ytan också ökar något."

Här kan du läsa mer om Askja.

Öskjuvatn fortsätter att smälta - halva sjön isfri

Halva Öskjuvatn på det isländska höglandet är nu isfri. Istäcket har smält mycket snabbt de senaste dagarna. Även snön längs stränderna smälter. I vanliga fall brukar Öskjuvatn vara istäckt åtminstone till slutet på juni. Den sannolika förklaringen till avsmältningen är magmarörelser på två till tre kilometers djup.

Öskjuvatn norr om Vatnajökull brukar i regel vara täckt av is till slutet av juni eller början av juli. Sjön - som bildades i samband med vulkanutbrott i Askja - ligger på 600 meters höjd på höglandet. De senaste dagarna har istäcket smält snabbt.

Satellitbilder från i går visar att halva sjön - 539 hektar - nu är isfri. Allt tyder dessutom på att den fortsätter att smälta. Det sammanhängande istäcket blir allt mindre. I stället samlas isflak som drivit och krossats vid Öskjuvatns norra och östra strand.

Men det är inte bara i sjön som utvecklingen är exceptionell. Även stränderna söder och öster om lavafältet Bátshraun är nu snöfria.

De första bilderna på vakar i Öskjuvatn togs den 25 januari. Under de tre veckor som gått sedan dess har utvecklingen alltså gått snabbt.

Troligen är utvecklingen vid Öskjuvatn ett led i den ökande aktiviteten i Askjas vulkaniska system. I augusti 2021 påbörjades en landhöjning som alltjämt fortgår. Som mest är landhöjningen 70 centimeter. Den sannolika förklaringen är magmarörelser på två till tre kilometers djup.

Veðurstofa Íslands skrev i går att avsmältningen skulle kunna ha olika förklaringar. Det kan röra sig om stigande jordvärme, uppåtstigande gas eller vind. De senaste dagarna har präglats av för årstiden ovanliga sydliga vindar och temperaturer på fem till nio grader - men dessa mätningar är från Upptyppingar 25 kilometer bort som ligger på lägre höjd.

Det som talar emot vädret som förklaring är att inga andra sjöar i området har börjat smälta.

Ármann Höskuldsson, professor i vulkanologi vid Háskóli Íslands, skrev i går på Facebook efter att ha sett de nya satellitbilderna att vädret troligen inte var orsaken. Då skulle avsmältningen ha gått ännu fortare. Och när även snön längs stränderna har börjat smälta tyder det på stigande temperaturer i marken som kan orsakas av jordvärme eller magma.

Här kan du läsa mer om utvecklingen vid Askja.

50 år efter bilkrasch i Västfjordarna - polisen tvingas utreda

För snart 50 år sedan omkom den 19-årige Kristinn Haukur Jóhannesson. Efter en bilolycka hittades han död i en brant vid Óshlíð i Västfjordarna. Han färdades i samma bil som två andra personer - och som hela tiden hävdat att det rörde sig om en bilolycka. Men släktingar tror annorlunda och fick i våras polisen att gräva upp 19-åringens grav. Nu tvingar rikspolisstyrelsen lokal polis att åter utreda händelsen.

Klockan var runt fyra på morgonen den 23 september 1973. Vid Óshlíð mellan Bolungarvík och Hnífsdalur i Västfjordarna körde en bil utför stupet och nedför branten. Bilen rasade hela vägen ned till den smala stenstranden mellan branten och Atlanten. Fallhöjden var 60 till 70 meter.

I bilen fanns 19-årige Kristinn Haukur Jóhannesson och en ung kvinna. En taxichaufför satt vid ratten. Han hade kört flera ungdomar hem från en fest i Ísafjörður.

Taxichauffören och den unga kvinnan klarade sig utan allvarliga skador. De tog sig uppför branten och gick till Hnífsdalur där de kallade på hjälp. När polis kom till olycksplatsen vid Óshlíð hittade de mannen längre upp i branten. En läkarstudent konstaterade på plats att Kristinn Haukur Jóhannesson var död.

Någon grundlig utredning av olyckan gjordes aldrig. Händelsen avskrevs just som en olycka av polisen. Taxichauffören uppgav att bilens hjul låst sig och att han därför kört av vägen. Den tekniska undersökningen gav inget stöd för den berättelsen men i stället noterade polisen andra brister på fordonet.

Men i Västfjordarna dröjde det inte länge innan rykten började cirkulera om händelsen. Bilen föreföll i det närmaste vara oskadd trots att den rasat minst 60 meter nedför branten och hamnat på den klippiga stranden. Teorier spreds om att bilen i stället knuffats utför stupet - och att 19-åringen skulle ha varit död redan tidigare. Olyckan skulle alltså ha varit ett sätt att dölja ett grovt våldsbrott.

I Västfjordarna har händelsen aldrig fallit i glömska. I april 2021 vände sig en av Kristinn Haukur Jóhannessons bröder och hans son till polisen i Västfjordarna. De begärde att graven vid Hagakirkja på Barðaströnd i södra Västfjordarna skulle grävas upp så att kvarlevorna kunde undersökas på nytt med modern teknik.

Polisen avslog begäran. Men de anhöriga gick vidare till rikspolisstyrelsen som gav dem rätt. Det fanns tillräckliga skäl för att gräva upp graven. I tysthet grävdes kvarlevorna upp i maj 2022.

Beskedet att Kristinn Haukur Jóhannessons grav öppnats efter nästan ett halvt sekel kom för många i regionen närmast som en chock. Det massmediala intresset var stort. Efter så lång tid fanns det bara en brottsrubricering som fortfarande kunde vara aktuell och föranleda ett beslut att gräva upp graven: mord.

Men rättsläkarens undersökning av 19-åringens kvarlevor gav inga nya ledtrådar om dödsorsaken. Inget pekade på något annat än att han omkommit i olyckan. I oktober förra året valde polisen i Västfjordarna att lägga ned utredningen.

Inte heller den här gången var de anhöriga nöjda. Brodern bekräftade för Vísir att de skulle överklaga beslutet. Det fanns bland annat en stor besvikelse med vad som upplevdes som bristfälliga förhör redan från början. Sedan utredningen öppnats på nytt hade polisen inte heller visat något intresse för att förhöra de två andra personerna i bilen.

Även denna gång får de anhöriga rätt av rikspolisstyrelsen. Polisen i Västfjordarna måste återuppta utredningen. De ska enligt RÚV bland annat ta ställning till ny information i form av foton från olycksplatsen som de anhöriga fick tillgång till i somras. De ska ha talat med experter som ska ha varit eniga om att skadorna på bilen ska ha varit av sådan art att den inte kunde ha körts utför stupet och vält flera gånger.

Beslutet innebär alltså att utredningen fortgår nästan 50 år efter natten då Kristinn Haukur Jóhannesson miste livet.

Här kan du läsa mer om utredningen av händelsen.

Fler islänningar säger ja än nej till EU

Varannan islänning vill folkomrösta om att återuppta förhandlingarna om EU-medlemskap. Och fyra av tio vill också gå med i unionen. För första gången sedan Maskína - tidigare MMR - började mäta inställningen till EU-inträde är nu ja-sidan starkare än nej-sidan. Det visar en undersökning som utförts på uppdrag av Europarörelsen.

Europarörelsen grundades i våras med målet att få upp EU-frågan på den politiska dagordningen på nytt. I första hand vill organisationen folkomrösta om att återuppta Islands förhandlingar om EU-medlemskap. Därefter vill Europarörelsen folkomrösta om att gå med i unionen.

I dagsläget har Europarörelsen drygt 500 medlemmar. Vid årsmötet den 4 februari valdes en ny styrelse med bland annat flera framträdande namn från Renässans och Socialdemokraterna - de två partier i alltinget som är för ett isländskt EU-medlemskap.

En undersökning utförd av Maskína på uppdrag av Europarörelsen visar att hela 47,9 procent av islänningarna vill folkomrösta om att återuppta de förhandlingar om EU-medlemskap som stoppades inför valet 2013. Sedan dess har Island även strukits från listan över kandidatländer men ansökan har inte återkallats.

Det är bara hälften så många - 24,4 procent - som inte vill folkomrösta om fortsatta förhandlingar. Resterande 27,5 procent är varken positiva eller negativa till en folkomröstning i frågan.

Island ansökte om EU-medlemskap i juni 2009 i kölvattnet av 2008 års finanskrasch. Då var det Socialdemokraterna som var drivande i frågan - och det var också det enda partiet i alltinget som hade ett inträde på dagordningen. Men sedan dess har nej-sidan i varje opinionsmätning varit större än ja-sidan.

Rysslands invasion av Ukraina förändrade även islänningarnas syn på EU. Intresset för att ansluta sig till unionen steg på nytt - och i de senaste mätningarna har anhängarna varit fler än motståndarna.

Nu svarar 40,8 procent att de är för ett EU-medlemskap medan 35,9 procent är emot. Övriga 23,3 procent är varken positivt eller negativt inställda till ett EU-inträde.

Det är första gången sedan 2011 då Maskína - tidigare MMR - började mäta EU-opinionen som ja-sidan är starkare.

I alltinget är dock frågan i praktiken död. Den nuvarande regeringen - som består av Självständighetspartiet, Gröna vänstern och Framstegspartiet - är alla emot EU-medlemskap och vill heller inte folkomrösta i frågan. Självständighetspartiet och Framstegspartiet har redan tidigare - efter 2013 års valseger - brutit ett löfte om att hålla en folkomröstning om fortsatta förhandlingar.

Här kan du läsa mer om EU-opinionen.

Renässans fortsätter säga ja till EU och euron

Þor­gerður Katrín Gunn­ars­dótt­ir omvaldes till ordförande för Renässans med 91 procent av rösterna. Daði Már Kristó­fers­son besegrade utmanaren Erlingur Sigvaldason i omröstningen om posten som vice ordförande. Ny partisekreterare är Sigmar Guðmundsson. Under helgens landsmöte fastslog partiet åter att det bästa för Island är att gå med i EU och att byta ut kronan mot euron.

Hösten 2017 tog Þor­gerður Katrín Gunn­ars­dótt­ir över som ledare för Renässans sedan partiet hamnat i en så djup kris att mandaten i alltinget var hotade inför det stundande nyvalet. Hon räddade partiet kvar i alltinget och har sedan dess aldrig utmanats om ordförandeposten.

Det gjorde inte Þor­gerður Katrín Gunn­ars­dótt­ir den här gången heller. Inför omröstningen på Renässans landsmöte i Reykjavík i helgen var hon den enda kandidaten. Hon valdes till en ny tvåårsperiod som ordförande med 91 procent av rösterna.

Daði Már Kristó­fers­son valdes till vice ordförande hösten 2020 och har vid flera tillfällen hoppat in som ersättare för partiet i alltinget. Han utmanades av Erlingur Sigvaldason - ordförande för Renässans ungdomsförbund - men gick segrande ur omröstningen.

För första gången valde Renässans också en partisekreterare. Uppdraget gick till alltingsledamoten Sigmar Guðmundsson. Det uppger partiet i ett pressmeddelande.

På landsmötet antog Renässans dessutom en ny politisk resolution. Här pekar partiet åter ut medlemskap i EU och euron i stället för kronan som nyckeln till framtiden.

Den senaste tidens inflation beror enligt Renässans till stor del på den instabila isländska kronan. En valuta som inte är större än en medelstor stad på det europeiska fastlandet kommer aldrig att kunna erbjuda någon stabilitet. För att skapa en trygg omgivning för både företag och hushåll är det nödvändigt att ersätta kronan.

Inflationen på Island är i dag i paritet med situationen i grannländerna - medan räntorna är tre gånger högre. Det här är enligt Renässans något som hämmar den ekonomiska utvecklingen och underblåser klyftor i samhället.

Fri konkurrens, reformering av fiskekvotsystemet och långsiktig energipolitik är andra frågor som partiet vill prioritera - och som dessutom ses som en naturlig del av ett EU-inträde.

Samtidigt som Socialdemokraterna under nya ordföranden Kristrún Frostadóttir har prioriterat ned EU-frågan väljer alltså Renässans att fortsätta driva den som ett av partiets viktigaste politiska mål. Hittills har Socialdemokraterna ökat snabbt i opinionen medan stödet för Renässans är oförändrat - trots att EU-opinionen svängt efter Rysslands invasion i Ukraina. I flera mätningar i följd har ja-sidan varit starkare än nej-sidan för första gången sedan Island ansökte om EU-medlemskap sommaren 2009.

Just EU-frågan förefaller också alltjämt vara en grundpelare för Renässans. I nybildade Europarörelsen - en kampanjförening som grundades förra våren - är partiets tidigare alltingsledamot Jón Steindór Valdimarsson ordförande och Valdimar Birgisson, kommunpolitiker i Ísafjörður, sitter i styrelsen.

Dessutom är Heiða Kristín Helgadóttir för tillfället assistent åt Þor­gerður Katrín Gunn­ars­dótt­ir. Även hon drev såväl i Bästa partiet - där hon bland annat var kampanjledare - som Ljus framtid - som hon var med och grundade - en EU-vänlig linje.

Här kan du läsa mer om Renässans.

Stora vakar i Öskjuvatn mitt i vintern tyder på ökad värme

Flera stora vakar finns i Öskjuvatn på det isländska höglandet. I vanliga fall dröjer det åtminstone fram till mitten av juni innan isen smälter. Att vattnet nu delvis är öppet tyder på att jordvärmen stiger nära ytan. Sedan augusti 2021 har aktiviteten i vulkanen Askja tilltagit - och den isfria sjön är förmodligen ännu ett tecken på ökande aktivitet.

Vintern 2012 smälte isen i Öskjuvatn norr om Vatnajökull på det isländska höglandet. Ett normalt år smälter isen först i slutet på juni eller början av juli. Att istäcket började spricka mitt i vintern var alltså något exceptionellt.

Förklaringen då var sannolikt stigande jordvärme som i sin tur kopplades till vulkanisk aktivitet. Två år senare inträffade ett enormt jordskred i Öskjuvatn som också knöts till jordvärme och vulkanisk aktivitet. Sedan dess har dock jordvärmen svalnat något.

Nu tyder mycket på att jordvärmen ökar på nytt. Satellitbilder som Háskóli Íslands har analyserat visar att det finns flera stora vakar i Öskjuvatn. Det är ovanligt i sig - och det är särskilt anmärkningsvärt i år när vintern har varit kallare än normalt.

Även den här gången är förklaringen alltså jordvärme. Den kan i sin tur ha ett samband med den utveckling som påbörjades i augusti 2021.

Sedan dess har landhöjningen vid vulkanen Askja varit en halv meter. Även den seismiska aktiviteten har ökat med fler och grundare jordskalv. Utvecklingen tyder på att magma kommer allt närmare ytan.

Veðurstofa Íslands har sedan dess utökat övervakningen av Askja. Háskóli Íslands skriver att det finns goda skäl att följa utvecklingen noga eftersom den skulle kunna leda fram till ett vulkanutbrott.

Ett utbrott i Askjas vulkaniska system sker med all sannolikhet långt från bebyggelse. Om det inte kommer på sommaren är det inte heller troligt att några människor finns i närområdet. Men det kan gå ganska snabbt. Förberedelserna inför ett utbrott kan pågå i många år - men de första säkra tecknen på ett nära förestående utbrott kan komma bara några timmar innan det börjar.

Här kan du läsa mer om Askja.

Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir fortsätter leda Renässans

Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir är den enda kandidaten till partiledare för Renässans under helgens landsmöte i Reykjavík. När fristen löpte ut i går var hon enligt ett pressmeddelande den enda som hade anmält sin kandidatur. Även vice ordföranden Daði Már Kristófersson ställer upp för omval. Där har dock tiden för att anmäla sin kandidatur ännu inte löpt ut.

Våren 2016 bildades Renässans som ett resultat av interna konflikter inom Självständighetspartiet. Då hade partiets EU-vänliga falang hamnat i kylan sedan ledaren Bjarni Benediktsson valt att nonchalera vallöftet om en folkomröstning om EU-medlemskap samtidigt som motståndet mot ett inträde blivit alltmer uttalat.

Initiativtagare var Benedikt Jóhannesson som också blev Renässans första ledare. I valet hösten 2016 fick Renässans 10,5 procent av rösterna och bildade koalition med just Självständighetspartiet och Ljus framtid. Även Ljus framtid hade EU-inträde på dagordningen - men i regeringssamarbetet lades frågan på is för att hålla ihop koalitionen.

Regeringen sprack bara ett år senare. Regeringskrisen ledde fram till ett nyval där stödet för Renässans var så lågt att partiet inte såg ut att klara femprocentsspärren till alltinget. Efter svaga insatser i debatter och interna påtryckningar valde Benedikt Jóhannesson att lämna över ordförandeskapet till Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir, som tidigare varit vice ordförande för Självständighetspartiet.

I valet hösten 2017 backade Renässans till 6,7 procent - ett resultat som ändå sågs som en framgång eftersom partiet tidigare verkat vara på väg ut ur alltinget. I valet 2021 fick Renässans 8,3 procent av rösterna.

I opinionsmätningarna ligger Renässans omkring 10 procent på riksplanet. Partiet har även haft vissa framgångar på kommunnivå och har nu ledamöter i flera fullmäktigen i storstäderna.

Än så länge är Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir en oomstridd ledare. Stödet är ganska stabilt - men det har heller inte lyft. Inför valet 2021 lyckades hon till sist avvärja en intern splittring som utlöstes av att Benedikt Jóhannesson nekades att vara toppkandidat på en av partiets listor i huvudstadsregionen. Efter att ha ändrat nomineringsprocessen har kritiken mot partiledningen tystnat.

I morgon samlas Renässans till landsmöte i Reykjavík. Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir var när fristen löpte ut klockan 12 i går den enda som anmält sin kandidatur till posten som ordförande. Allt pekar alltså mot att hon blir omvald och fortsätter att leda Renässans.

Hösten 2020 valdes Daði Már Kristófersson till vice ordförande. Även han ställer upp för omval och är hittills den enda kandidaten till posten. Här löper dock fristen för att anmäla sin kandidatur ut först en timme efter valet av ordförande.

Här kan du läsa mer om Renässans.

Åklagaren dröjer med beslut om att överklaga i terroråtal

Ännu är det oklart om åklagaren Karl Ingi Vilbergsson överklagar Héraðsdómur Reykjavíkurs beslut att inte pröva terroranklagelserna mot två isländska män. Ett överklagande till Landsréttur måste lämnas in senast i morgon. Domaren Halldóra Þorsteinsdóttir anser inte att rättens beslut att underkänna åtalspunkterna är ett fiasko för polis och åklagare.

I måndags beslutade Héraðsdómur Reykjavíkur att underkänna alla åtalspunkter om terrorism som riktats mot två isländska män - båda bosatta i Reykjavík och 24 respektive 26 år gamla. Initiativet att pröva just dessa åtalspunkter innan rättegången började kom från domaren.

Resultatet av prövningen var alltså ett beslut om att inte pröva terroranklagelserna. Enligt domstolen var åtalspunkterna så vagt formulerade att rätten inte kunde ta ställning till dem och att de åtalade inte kunde försvara sig mot dem.

Åklagaren Karl Ingi Vilbergsson står nu inför tre alternativ. Han kan acceptera Héraðsdómurs Reykjavíkurs bedömning - men han kan också överklaga beslutet till Landsréttur eller lämna in ett nytt åtal med preciserade gärningsbeskrivningar.

Om han ska överklaga beslutet till Landsréttur går fristen ut i morgon. Han har alltså ännu inte tagit ställning i frågan.

Efter ett tillslag i september satt de två misstänkta häktade i närmare tre månader. Razzian var en av de mest omfattande som gjorts i Islands historia - och utredningen ledde också fram till det första åtalet för terrorbrott i landets historia.

Nu pekar mycket på att just terroranklagelserna kommer att läggas ned. Men det är i så fall inget fiasko för polis och åklagare. Det säger Halldóra Þorsteinsdóttir, domare vid Héraðsdómur Reykjaness, till RÚV:

"Om det finns något otillräckligt eller om åtalet inte på tillfredsställande sätt visar det eller om det medför att det sannolikt blir svårt för de åtalade att försvara sig så avvisas helt enkelt målet eller som i det här fallet enskilda åtalspunkter på formella grunder. Det tas inte ställning till att fria eller fälla."

Halldóra Þorsteinsdóttir anser att just det här fallet omges av speciella omständigheter. Det är den första utredningen i sitt slag på Island. Generellt är det också svårt att utreda brott som ännu inte har fullbordats. De två männen åtalades för att förberedelse till respektive medhjälp till förberedelse av terrorbrott.

Att just detta skulle bli en knäckfråga är ingen överraskning. De två männen har hela tiden hävdat att de inte haft för avsikt att genomföra de dåd som diskuterades. I åtalet hävdar däremot åklagaren att de haft för avsikt att göra verklighet av terrorplanerna.

Här kan du läsa mer om terroråtalet.

Domstol underkänner Islands första åtal om terrorism

Åtalet om förberedelser för att begå terrorbrott läggs ned. Det beslutade Héraðsdómur Reykjavíkur i går. Domstolen anser att åtalspunkterna som gäller terrorism är så vaga att rätten inte kan ta ställning till dem och att de två åtalade inte kan försvara sig mot dem. Åklagaren kan överklaga beslutet till Landsréttur eller väcka åtal på nytt.

Den 21 september förra året slog isländsk polis till mot en rad adresser i huvudstadsregionen. Två män - 26 och 24 år gamla - häktades misstänkta för att ha planerat terrordåd. Polisen beslagtog ett femtiotal vapen och ammunition. De hittade också material som kunde ha använts i samband med attacker.

I krypterade chattar diskuterade männen terrorangrepp mot bland annat alltinget och andra samhällsinstitutioner. De diskuterade också dåd riktade mot politiker och andra personer i ledande ställning.

Hos en av männen hittade polisen stora mängder nationalsocialistisk propaganda. En av dem verkade också ha påbörjat ett eget manifest. Samma man hyllade dessutom flera högerextremistiska terrorister som utfört dåd. När de kommunicerade med varandra refererade de ofta till nazismen.

Misstankarna ledde fram till det första åtalet för terrorism i Islands historia. En av männen anklagades för att ha förberett terrordåd medan den andra anklagades för att ha varit delaktig i förberedelserna.

Men åtalet hade uppenbara svagheter. Åklagaren talade om dåd av okänd art som skulle riktas mot okända personer på okänd plats. När rättsprocessen inleddes i Héraðsdómur Reykjavíkur i januari i år nekade båda till brott. De har hela tiden hävdat att samtalen om att begå brott varit ett skämt.

Domaren meddelade vid rättsprocessens början att de två åtalspunkterna om terrorism skulle prövas för att eventuellt avvisas. Så blev det. Beskedet från Héraðsdómur Reykjavíkur i går innebär att båda åtalspunkterna stryks. Kvarstår gör misstankar om grovt vapenbrott mot båda männen och narkotikabrott mot en av männen.

Héraðsdómur Reykjavíkur talar i beslutet om "avsevärda" brister i åtalet som gör att rätten inte kan ta ställning till misstankarna. Det som männen anklagas för är så vagt att de heller inte kan försvara sig mot misstankarna.

Mycket tyder alltså på att processen vad gäller just terrormisstankarna är över. Åklagaren kan dock överklaga beslutet till Landsréttur. Om även den högre instansen gör samma bedömning som Héraðsdómur Reykjavíkur har åklagaren möjlighet att väcka ett nytt åtal. Men då behöver misstankarna mot männen preciseras.

Här kan du läsa mer om rättsprocessen.

Socialdemokraterna störst - för första gången på 14 år

För första gången på 14 år är Socialdemokraterna Islands största parti. Stödet växer nu till 25,3 procent - och partiet går därmed om Självständighetspartiet som backar till 23,5 procent. Inte sedan våren 2009 har Socialdemokraterna haft starkast väljarstöd hos Gallup. Samtidigt får Gröna vänstern bara rekordlåga 6,8 procent.

I somras stod det klart att Logi Már Einarsson skulle lämna uppdraget som ledare för Socialdemokraterna. Ganska snart stod det klart att efterträdaren skulle bli Kristrún Frostadóttir - och sedan dess har opinionssiffrorna pekat rakt uppåt. Hon meddelade dock nyligen att hon går på föräldraledighet och räknar med att vara borta från politiken helt och hållet i tre månader.

Hos flera opinionsinstitut har Socialdemokraterna redan gått om Självständighetspartiet som Islands största parti. Nu kommer samma skifte även i den senaste väljarbarometern från Gallup.

Socialdemokraterna får nu 25,3 procent - vilket är partiets högsta siffra sedan hösten 2009. Och det är första gången sedan våren 2009 som Socialdemokraterna är större än Självständighetspartiet. Jämfört med föregående mätning är ökning 1,9 procentenheter.

I decembermätningen var avståndet bara 0,4 procentenheter till Självständighetspartiets fördel. Nu minskar Självständighetspartiet med 0,3 procentenheter till 23,5 procent. Det är dessutom första gången sedan hösten 2017 som partiet inte är störst på Island.

Självständighetspartiet har sedan valet 2017 regerat ihop med Framstegspartiet och Gröna vänstern. Men hade det varit val till alltinget i dag hade trepartikoalitionen förlorat sin majoritet. Framstegspartiet backar med 0,8 procentenheter till 11,3 procent medan Gröna vänstern ligger kvar på den historiskt usla noteringen 6,8 procent. Inte sedan Gallups mätningar började 2004 har stödet varit så lågt.

Piratpartiet minskar med 0,9 procentenheter till 10,4 procent. Renässans ökar med 0,4 procentenheter till 7,3 procent. Både Centerpartiet och Folkets parti klarar femprocentsspärren till alltinget och får båda 5,5 procent - vilket för Centerpartiet innebär en uppgång med 0,9 procentenheter och för Folkets parti en nedgång med 0,7 procentenheter.

Stödet för regeringen är större än för de tre enskilda partierna tillsammans. Det är nu 46,4 procent som uppger att de står bakom koalitionen - en tillbakagång med 0,7 procentenheter.

Här kan du läsa mer om opinionsläget.

Morgunblaðið störst på Island när Fréttablaðið rasar

Läsningen av Fréttablaðið har nästan halverats inom loppet av en månad. Räckviddsraset är en följd av att tidningen inte längre delas ut direkt.till hushållen. Det är nu bara 15,7 procent av islänningarna som för inte så länge sedan nådde två tredjedelar av befolkningen. Morgunblaðið är nu Islands största dagstidning. Det visar statistik från Gallup.

När Fréttablaðið grundades 2001 dröjde det inte länge innan den var Islands största dagstidning. Till skillnad från konkurrenterna var den inte prenumererad utan delades ut gratis till hushållen i huvudstadsregionen och andra större städer.

Morgunblaðið var den stora förloraren i tidningskriget. Den hade länge haft en dominerande ställning och under en period nått över 80 procent av befolkningen men tappade nu läsare i snabb takt. Och det var framför allt yngre islänningar som bodde i storstäderna som övergav Morgunblaðið.

I februari 2007 började Gallup mäta dagstidningarnas räckvidd. Då var det 65,1 procent som läste Fréttablaðið och 43,6 procent som läste Morgunblaðið.

Sedan dess har räckvidden rasat för bägge titlarna - men Morgunblaðið har förlorat läsare i ännu snabbare takt. I december förra året nådde Fréttablaðið 28,2 procent av islänningarna medan Morgunblaðið lästes av 17,8 procent.

Morgunblaðið har i praktiken varit konkursmässig sedan 2008 års finanskrasch. Tidningen hålls vid liv genom ständiga kapitaltillskott från ägarna - främst tungviktare inom fiskeindustrin som kan lita på att Morgunblaðiðs ledarsida kommer att argumentera mot reformering av fiskekvotsystemet och EU-medlemskap.

Även Fréttablaðiðs ägare har politiska intressen som återspeglas på ledarsidan. Och tidningen har länge dragits med ekonomiska problem. Utgivningen har till exempel bantats till fem dagar i veckan och den tryckta upplagan har skurits ned.

Direkt efter nyår meddelade ägarbolaget Torg att Fréttablaðið inte skulle distribueras direkt hem till hushållen. I stället skulle tidningen finnas att hämta på 120 distributionsställen i Reykjavíkområdet, på Suðurnes, kring Borgarnes och Selfoss samt i Akureyri.

Före nyår trycktes tidningen i 80 000 exemplar. Nu kapades upplagan till 35 000 exemplar med målet att öka till 45 000 när distributionsställena blev fler.

Åtminstone utåt hävdade Torg att kursändringen inte skulle påverka räckvidden. Genom tidningens distributionsställen skulle 85 procent av Islands befolkning kunna hämta Fréttablaðið.

Gallups statistik från januari visar att så inte blev fallet. Det är nu bara 15,7 procent som läser Fréttablaðið - vilket är tidningens lägsta notering genom tiderna och nästan en halvering jämfört med föregående månad.

Tappet är dessutom ännu större i Reykjavíkområdet - där flest tidigare fick tidningen i brevlådan men där det också är flest som har möjlighet att hämta ett exemplar på egen hand. I december var räckvidden 34,6 procent. Den faller nu till 17,2 procent.

Raset för Fréttablaðið medför dessutom att Morgunblaðið återtar positionen som Islands största dagstidning. Räckvidden steg i januari till 18,9 procent jämfört med 17,8 procent i december 2022. Om trenden håller i sig skulle det alltså kunna vara så att Morgunblaðið gynnas av Fréttablaðiðs nya distributionsmetod.

På sikt är det dock inte troligt att Morgunblaðið blir någon ekonomisk vinnare. Frågan är förstås - om inte läsningen av den tryckta upplagan ökar - hur länge Fréttablaðiðs ägare fortsätter att ge ut en tryckt upplaga. Men att det inte längre är två tidningar som delar på kostnaderna för tidningsbudens distribution till hushållen drabbar Morgunblaðið rejält.

Viðskiptablaðið - som utkommer en gång i veckan - har en räckvidd på 5 procent vilket är en nedgång med 0,2 procentenheter jämfört med december förra året. Och det är 8,5 procent - en nedgång med 1,3 procentenheter - som läser Heimildin, en tidning som utkommer varannan vecka och som är resultatet av samgåendet mellan Stundin och Kjarninn.

Här kan du läsa mer om mediemarknaden på Island.

Vill ha besked om kollektivtrafik till flygplatsen i Keflavík

Ingen information inne på flygplatsen och en hållplats långt från terminalbyggnaden. Trots att det går att åka kollektivt till och från flygplatsen i Keflavík är det få utöver enstaka anställda som reser med Strætós bussar. Nu vill Självständighetspartiets Hildur Sverrisdóttir få klarhet från infrastrukturminister Sigurður Ingi Jóhannsson om vad som avgör bussförbindelserna.

Islänningar tar i regel bilen medan turister i regel tar särskilda transferbussar till och från flygplatsen i Keflavík. Däremot är det få som reser kollektivt med Strætó - trots att det sedan flera år finns en busslinje som knyter ihop flygplatsen med Reykjavík.

Att resenärerna är få gör också att avgångarna är få. När trafiken är som tätast går det en buss i timmen mellan Keflavík och Reykjavík. Med Strætó tar resan 75 till 80 minuter medan transferbussarna kör samma sträcka på runt 45 minuter.

Biljetterna med Strætó är betydligt billigare. I dag kostar en enkel resa 1 960 isländska kronor för den som inte har något rabattkort. Kynnisferðir - som är den största privata operatören och som ägs av finansminister Bjarni Benediktssons familj - tar 3 699 kronor för samma sträcka.

Att det är få som reser med Strætó är kanske inte så underligt. Busshållplatsen ligger långt från terminalbyggnaden och är svår att hitta till för den som inte vet var den ska leta. Där finns heller inte mer än en hållplatsskylt.

Inne i terminalbyggnaden finns ingen information om att det finns alternativ till de privata bussarna. Det finns inte heller någon information om var hållplatsen finns.

Däremot har två privata företag - som betalar dyrt för att få stå med sina bussar just utanför terminalen - både försäljningskontor och information på olika platser i byggnaden. Dessa företag har fått tillstånd genom att lägga bud på trafiken till flygplatsbolaget Isavia som får del av biljettintäkterna från resorna.

Nu tar Hildur Sverrisdóttir, alltingsledamot för Bjarni Benediktssons parti Självständighetspartiet, upp frågan i en interpellation till infrastrukturminister Sigurður Ingi Jóhannsson. Hon undrar bland annat om det finns något i lag eller avtal som förhindrar att Strætó kan ha en hållplats närmare terminalen och kan informera om kollektivtrafiken inne i terminalen.

Hon vill också veta om han tänker engagera sig i frågan för bättre tillgänglighet till Strætós bussar så att de ska kunna bli ett alternativ för fler som reser till och från flygplatsen i Keflavík.

Här kan du läsa mer om kollektivtrafiken till flygplatsen i Keflavík.

Isländskt valkött säljs i japanska varuautomater

I fyra varuautomater i Tokyo, Osaka och Yokohama säljs isländskt valkött till japanska konsumenter. Företaget som står bakom satsningen - Kyodo Senpaku - importerade nyligen närmare 3 000 ton kött från sillval från Island. Nu vill företaget installera ytterligare ett hundratal självköp över hela Japan och importera mer valkött.

I december förra året gick nästan 3 000 ton valkött från sillval på export från Island till Japan. Köttet såldes av Hvalur - det enda bolaget som alltjämt bedriver valfångst på Island - och leveransen bestod av såväl färskt som fryst kött från tidigare jaktsäsonger.

Leveransen var den första till Japan - som är en av få kvarvarande exportmarknader för valkött - på drygt fyra år. Men det ser ut att bli fler inom kort. Det japanska företaget Kyodo Senpaku har enligt nyhetsbyrån AP redan meddelat Hvalur att det kommer fler beställningar.

Även i Japan är valkött kontroversiellt. Få butiker vill sälja det och få restauranger vill servera det eftersom försäljningen riskerar att dra till sig kritik från djurskyddsorganisationer. Samtidigt har Japans regering på olika sätt tagit initiativ till att öka konsumtionen av val.

Kyodo Senpaku har därför börjat sälja valprodukter i särskilda varuautomater. Hittills finns totalt fyra självköp i Tokyo, Osaka och Yokohama. Företaget har planer på att installera ytterligare ett hundratal automater med enbart frysta produkter från val.

I automaterna finns bland annat filéer, bacon, onomi - kött från stjärten som anses särskilt fint - och konserver med tillagat kött. Trots förhållandevis höga priser har försäljningen enligt Japan News varit över förväntan.

Satsningen kommer i en tid när konsumtionen av valkött är historiskt låg. Under 1962 konsumerade japanerna totalt 233 000 ton valkött - vilket gjorde val till det näst mest sålda köttet efter fläsk.

Men 2021 hade konsumtionsmönstren förändrats dramatiskt. Konsumtionen av fläsk - som alltjämt var populärast men utmanades av kyckling - uppgick då till 2 675 000 ton. Samtidigt hade konsumtionen av val sjunkit till 1 000 ton.

Här kan du läsa mer om Islands export av valkött till Japan.